Porträtt: Sonja Lindblom – "pappa är faktiskt från Glommersträsk"

Sonja Lindblom i Loranga, Masarin och Dartanjang på Västerbottensteatern. Foto: Patrick Degerman.

Sonja Lindblom gör just nu rollen som Loranga i Loranga, Masarin och Dartanjang på Västerbottensteatern. När hon berättar om hur det är att arbeta på en regionteater så blir det bland annat prat om glädjen med musikteater, hur det är att vara gästskådespelare och om superhjältar. Och en hel del skratt.

Sonja är utbildad på Teaterhögskolan i Malmö, men är rotad i Kiruna där hon fortfarande har mycket släkt.

– Pappa är faktiskt från Glommersträsk så visst har jag rottrådar även i den här delen av norra Sverige.

Vad är din bakgrund som skådespelare?
– Efter utbildningen i Malmö har jag frilansat över hela den skånska åkern. Jag har också jobbat på Borås stadsteater, och har en hel del erfarenhet från arbete i fria grupper. Vanan är alltså stor att ragla upp i gryningen och bygga scenografi innan det blir föreställning, haha!

I Malmö bor Sonja i kollektiv, något som hon faktiskt plockat med sig erfarenheter ifrån till Loranga, Masarin och Dartanjang.

– Ja, Lorangas familj lever ju i nåt slags kollektiv så där kan jag bidra med scener ur verkligheten, haha! Men allvarligt talat har jag alltid gillat dans- och musikteater och i den här föreställningen får jag verkligen leva ut det. Härligt! Dessutom blir jag alltid väldigt nöjd när jag kan få med ett element av Star Wars eller Marvels universe. Och det får jag i Loranga, jag skjuter ju tigrar som Ironman. (Mera skratt.)

Nu är det oftast många barn i publiken - innebär det ett annat förhållningssätt för dig som skådespelare?
- Det är jättekul att spela barnteater, det ger direktkontakt och ingen fjärde vägg. Massage för själen vill jag kalla det. Jag trivs när jag får spela nära den här ”anblicken”, det tvingar en att verkligen vara på tårna.

Nu har du landat på en regionteater i Västerbotten, är det något särskilt som skiljer sig från dina tidigare uppdrag?
– Jämfört med att arbeta i en fri grupp så känns det ju som en lyx att helt få fokusera på skådespelandet, med ett arbetsschema som någon lagt åt mig och en alldeles egen loge på teatern. Sedan känns det så friskt att arbeta så här vid sidan av en större stad. Det är härligt att titta ut och se träd och snö. Jag trivs helt enkelt jättebra!

Känner du att du hinner landa i teaterns vardagsarbete som gästskådespelare?
– Det är bra att jag har ett kontrakt på två år, man blir mer engagerad när den långsiktigheten finns. Jag känner att jag är med i diskussionerna om vad som händer på teatern och i stan, där det ju händer väldigt mycket just nu. Det finns tid att lyssna in vad teatern tidigare har gjort och jag kan komma in i teaterns mer övergripande roll som regionteater.

Om vi skulle avrunda med lite okända fakta om Sonja Lindblom, vad skulle det kunna vara?
– Jag har unnat mig en kurs i biodling. En vacker dag ska det bli bikupor!