Utredning missar att konstnärerna är kultursamhällets grund

Carl Liungman, regionalpolitisk strateg KLYS. Foto: Thron Ullberg

KLYS har nu lämnat in sitt yttrande över kultursamverkansutredningen (SOU 2023:58). Vi konstaterar att den är en ambitiös genomlysning av kultursamverkansmodellen och landets övergripande kulturpolitik, men att en konsekvensanalys saknas, inte minst av hur förslagen kommer påverka de yrkesverksamma kulturskaparna i landet.

Det är värdefullt att modellen har analyserats ingående och att en ny lag och uppdaterad förordning föreslås. Särskilt positivt är att professionell konst och dialoger med yrkesverksamma kulturskapare betonas i förslagen till ny normgivning. Men det finns i övrigt betänkliga brister i denna utredning.

"Att ge kommunerna mer kulturpolitisk makt, men inte ange hur den framtida finansieringen av modellen ska hanteras gör att analysen och förslagen haltar rejält. Staten måste skjuta till mer pengar annars kan inte regioner och kommuner svara upp," säger Carl Liungman, regionalpolitisk strateg på KLYS. "Från KLYS sida ser vi en risk för att kulturskapare blir de som drabbas hårdast när regional och lokal kulturpolitik tvingas prioritera i kulturlivet, ofta utifrån instrumentella mål."

KLYS bedömer att flera av utredningens förslag kan leda till det rakt motsatta än vad staten haft på sin önskelista när utredningen tillsattes. Dels kan det bli större ojämlikhet mellan regionerna när det gäller kulturutbudet och kvaliteten, dels kan kulturlivets hela ekosystem påverkas så att finansieringen av professionell kultur försvagas, och dels kan byråkratin öka i kultursektorn. Ekonomiska resurser i regioners och kommuners kulturbudgetar riskerar att gå till annat än produktion av konst och kultur och på sikt underminera kulturlivet.

KLYS menar därför att förslagen måste motsvaras av kraftigt ökade ekonomiska resurser till kultursamverkansmodellen, inte minst från den statliga nivån. Vi är också kritiska till att den årliga uppräkningen av anslaget för den regionala kulturen avskaffats från 2024 och menar att den behöver återställas.

Vidare anser KLYS att utredningen åsidosätter konstnärspolitiska perspektiv i analysen och förslagen. Utredningens fokus är på det rent förvaltningstekniska och den missar i mångt och mycket att konstnärerna utgör ett av fundamenten i kulturpolitiken.

KLYS farhåga är att samverkansmodellens nya inriktning med ett breddat kulturbegrepp och ”mer till fler”-ambitioner, trots goda intentioner, marginaliserar de professionella kulturskaparnas roll och inflytande i landets regioner och kommuner.

Sammanfattningsvis saknas i utredningen grundstenarna för det kultursamhälle som utredningen vill uppnå; att en god kultursamverkan mellan staten och parterna bygger på trygg finansiering för regioner och kommuner liksom på skäliga villkor för kulturskaparna och kulturarrangörerna, både i de offentligt finansierade institutionerna och det fria kulturlivet.