Sveriges kulturliv behöver fler finansieringskällor, inte färre

Mårten Sandén, ordförande KLYS. Foto: Thron Ullberg

Nu har KLYS lämnat in sitt yttrande till regeringen där vi kraftfullt avstyrker förslaget om att slå samman Konstnärsnämnden med Kulturrådet. De båda myndigheterna fick i höstas i uppdrag att redovisa hur ett samgående skulle kunna se ut och den 20 juni löper remisstiden ut för att inkomma med synpunkter på den redovisningen.

KLYS har sedan regeringens planer blev kända protesterat mot förslaget och framfört vilka risker och skadeverkningar en sådan sammanslagning innebär för kulturskapares villkor och för kulturlivet i Sverige i stort. Vid en genomgång av det svenska kulturlivets remissvar över redovisningen visar det sig att de i princip uteslutande är eniga med Konstnärsnämnden om att nackdelarna vida överstiger fördelarna med ett samgående.

Både Kulturrådet och Konstnärsnämnden är oerhört värdefulla verksamheter för kulturlivet i Sverige, inte minst nu i en tid då behovet av satsningar på konstnärligt skapande är större än någonsin. Kulturbranschen är långt ifrån återhämtad efter pandemin, samtidigt som lågkonjunktur, inflation och urholkade kulturanslag påverkar kulturskapares villkor negativt. Om det är någon gång det statliga stödet till kulturlivet och till kulturskapare behöver vara stabilt, hanteras med hög kompetens och absolut inte får försvagas, så är det under de kommande åren.

– KLYS befarar att konstnärspolitiken kommer att marginaliseras och underordnas andra intressen och mål om den måste fogas in i ett större och bredare sammanhang. En stark konstnärspolitik är en förutsättning för att uppnå de nationella kulturpolitiska målen och värnas bäst genom en organisatoriskt fristående myndighet på området, säger Mårten Sandén, ordförande i KLYS.

Kulturlivet i Sverige behöver flera finansieringskällor att vända sig till på statlig nivå, inte färre. Flera bidragsgivare främjar kulturell mångfald, konstnärlig frihet och konstnärlig kvalitet, och ger möjlighet för kulturskapare i olika konstellationer – som enskild, som företagare, i grupp eller i förening – att ansöka om medel från olika håll. Det bidrar också till en stärkt motståndskraft för kultursektorn i sin helhet.

Myndigheternas redovisning visar dessutom att en sammanslagning inte kommer att innebära någon betydande besparing för staten, snarare en fördyring under en övergångsperiod. Förändringen kommer alltså att leda till ökade kostnader om de båda myndighetsuppdragen ska behållas intakta på det sätt som uppdraget kräver. Den kvalitetsförsämring som ett samgående kommer att innebära under ett antal år har kulturlivet i Sverige varken tid eller råd med.

Det är därmed tydligt att den föreslagna sammanslagningen med största sannolikhet inte kommer att få avsedd effekt. I stället för ett samgående förespråkar KLYS ett närmare samarbete mellan de båda myndigheterna på de områden där deras verksamheter överlappar.