Näringslivet måste kunna rekrytera internationellt

Debattartikel, Svenska Dagbladet, oktober 2025

Att säkra rätt kompetens är en av de allra största utmaningarna för det svenska näringslivet. Tyvärr riskerar denna utmaning att utvecklas till en kris när regeringens proposition ”Nya regler för arbetskraftsinvandring” behandlas i november. I propositionen väntas regeringen bland annat föreslå att minimilönen för arbetskraftsinvandrare som kommer från länder utanför EU ska höjas till medianlönen – idag 37 100 kronor i månaden.

Den nyligen tillträdde arbetsmarknadsministern Johan Britz har helt rätt när han påpekar att ett förslag som kräver 152 undantag knappast kan kallas välformulerat. När både näringslivet och landets arbetsmarknadsminister anser att ett regeringsförslag är på väg åt fel håll är det dags att ta ansvar och agera.

Svenska företag, alltifrån innovativa tjänsteföretag och växande teknikbolag till våra matproducenter och serviceföretag, är beroende av möjligheterna att rekrytera kompetens internationellt. Det handlar både om högutbildade experter och yrkesskickliga arbetare, två kategorier med det gemensamt att företagen inte får tag i tillräcklig kompetens inom EU. 

Genom att skruva upp minimilönen skyhögt över alla kollektivavtalade nivåer kommer företagen gå miste om många potentiella medarbetare, vars kompetens är helt avgörande för fortsatt konkurrenskraft, service och produktion – samt skatteintäkter. Förlusten är nämligen inte bara företagens, siffror som Strategirådet har tagit fram på uppdrag av Svenskt Näringsliv visar att förslaget skulle minska Sveriges BNP med hela 30 miljarder.

Förslaget innebär inte bara en orealistisk lönenivå för många yrken och branscher. Det öppnar också upp för ett lapptäcke av undantag, prövningar och dispensförfaranden. Företagen har att förhålla sig till 152 undantag – för närvarande. Listan ska därefter uppdateras varje år av Arbetsförmedlingen. Resultatet kommer bli ett byråkratiskt monster som blir betungande och inte minst oförutsägbart. Företag som redan idag tampas med komplexa regelverk skulle tvingas att lägga ännu mer tid på byråkrati i stället för på innovation och tillväxt. Detta leder varken till fler jobb eller bättre integration – tvärtom.

Ett grundfundament för svensk arbetsmarknad är vår så kallade svenska arbetsmarknadsmodell. Den svenska modellen bygger på att parterna – arbetsgivare och arbetstagare – tillsammans ansvarar för lönebildning och arbetsvillkor. Politikens roll är att sätta ramar och skapa förutsättningar – inte att detaljstyra. När politiken nu vill lägga sig i och bestämma lönenivåer för vissa grupper hotas denna ordning, för första gången sedan Saltsjöbadsavtalet 1938, i grunden. Förändringen är principiell och riskerar att rubba balansen och försvaga såväl trovärdighet som handlingsutrymme för arbetsmarknadens parter.

Att arbetsmarknadsminister Johan Britz visar mod och uttryckligen varnar den egna regeringen för förslagets konsekvenser är glädjande. När han dessutom tydligt pekar på att ett lagförslag som kräver över 150 undantag är ”felkonstruerat”, är det av yttersta vikt att visa honom vårt stöd, innan propositionen behandlas i november. Arbetsmarknadsministrar som inser företagens vardag och vikten av flexibel kompetensförsörjning växer inte på träd.

Det svenska näringslivet befinner sig vid ett vägskäl. Antingen låter vi vår attraktionskraft och innovationsförmåga undermineras av politiken, eller så står vi upp för den svenska modellen och att Sverige förblir öppet för den kompetens som krävs för fortsatt konkurrenskraftiga företag och bibehållet välstånd. 

För oss är valet lika självklart som det tycks vara för Johan Britz. Nu är det dags att påminna resten av regeringen om företagandets villkor. Ännu finns det tid, men klockan är fem i tolv. 

Anna Wallén
näringspolitisk chef Visita
Fredrik Östbom
näringspolitisk chef Almega
Emma Terander
chef Arbetsmarknad Gröna arbetsgivare

---