Ny forskning om hur Östra Aros blev Uppsala

Litografi över Fyrisån i Uppsala, där hästarna vattnas nedströms Dombron är utförd av Johan Fredrik Martin och finns i Uppsala Universitetsbibliotek, från 1810-talet; ingen copyright CC PDM 1.0 DEED

Vetenskapsrådet ger Stiftelsen Upplandsmuseet 4,8 miljoner kronor för att under tre år forska om hur Östra Aros blev Uppsala.

I hård konkurrens med Sveriges lärosäten beviljades Stiftelsen Upplandsmuseets ansökan av Vetenskapsrådet trots att bara 11 procent av forskningsprojekten fick finansiering.

–Finansieringen är verkligen ett kvitto på att vår forskningskompetens är hög och att vi har förutsättningarna att fylla kunskapsluckorna i historien om hur Östra Aros blev Uppsala, säger länsmuseichef Stefan Lundblad.

Frågeställningar

Vad fanns på platsen innan Östra Aros bytte namn till Uppsala och domkyrkan började byggas på 1270-talet? Var Östra Aros ett vadställe där åsen mötte Fyrisån, en hamnplats för omlastning av varor till och från Gamla Uppsala, eller en självständig plats med större verksamhet då vikingatid övergår till medeltid?

Forskningsgruppen från Upplandsmuseet som ska utgå från dessa frågeställningar har en bred kompetens inom arkeologi, agrarhistoria och konstvetenskap. Under tre år ska tillgängligt källmaterial och dokumentation från utgrävningar analyseras och sättas ihop till en aldrig tidigare sammanställd helhet med nya tolkningar och slutsatser som följd. Tidigare fynd av föremål och bebyggelse kommer att värderas på nytt. Landskapets förändring och vikingatida vägnät ska undersökas. Vikingatida skelettgravar, äldre kyrkor och kyrkogårdsmiljöer ska eftersökas och tolkas på nytt.

Helhetsgrepp

Mycket är känt men först nu ska utvecklingen i Östra Aros beskrivas i ett helhetsgrepp. Det finns uppgifter som visar att det, precis som i Gamla Uppsala, fanns monumentala gravhögar och kungsgårdar även i Östra Aros. Tidigare fynd tyder på en kultplats vid Islandsfallet i Fyrisån med människooffer och vapen. Vi vet att det som skedde i Gamla Uppsala måste ses i relation till händelser i Östra Aros och tolkas gemensamt.

Källmaterialet sätter ramarna för vad som är möjligt att studera. Detta forskningsprojekt kommer därför att fokusera på runstenar, gravar, gamla kyrkobyggnader, medeltida brev och kulturlager i marken från år 1000 till 1300.

Kunskapens nytta

Den nya kunskapen från denna forskning kommer att förändra förståelsen för platsen, för oss som bor här och dem som besöker den. Den blir också väsentlig för antikvariska myndigheter som beslutar om kommande undersökningar i staden, och för vetenskapssamhället kommer den att kunna bidra till ny kunskap om urbana miljöers utveckling i Skandinavien.

–Jag är väldigt glad att vi nu kan kraftsamla, dyka ned i källmaterialet, analysera och försöka se mönster för första gången. Med den breda kompetensen i gruppen har vi alla chanser att lyckas, säger Torun Zachrisson, forskningschef på Upplandsmuseet.

Forskningen kommer att ledas av Torun Zachrisson, forskningschef på Upplandsmuseet. Hon är född i domkyrkans församling och har barndomsminnen av pulkaåkning nedför Slottsbacken. Vad som fanns här innan det blev Uppsala har fängslat henne ända sedan hon förstod att staden har nästan rekordmånga runstenar, minst 36 stycken, vilket tyder på en plats med en till stora delar oskriven vikingatida historia.