Så borde den nya regeringen göra om reduktionsplikten

Reduktionsplikten tvingar fram inblandning av biobränslen i bensin och diesel och har bidragit till höjda drivmedelspriser. Timbros Ellen Gustafsson och Jacob Lundberg föreslår en helt ny utformning av reduktionsplikten.

Reduktionsplikten innebär att politikerna bestämmer hur mycket förnybara drivmedel som ska blandas in i bensin och diesel. Eftersom förnybara drivmedel är dyrare än fossila motsvarigheter bidrar reduktionsplikten till de höga drivmedelspriserna.

Den föreslagna reformen av reduktionsplikten innebär att drivmedelsleverantörerna får betala en avgift för de utsläpp som de orsakar, i stället för att som i dag tvingas blanda in så mycket biodrivmedel som politikerna har slagit fast. Avgiften läggs på samma nivå som koldioxidskatten, och föreslås öka över tid för att höja omställningstrycket.

– Reduktionsplikten är dyr och ineffektiv klimatpolitik. Politikerna borde inte planera fram hur mycket biodrivmedel som ska blandas in – det borde bestämmas av marknaden, säger Timbros chefsekonom Jacob Lundberg.

Med den nya reduktionsplikten skulle inblandningen av dyra biodrivmedel minska, åtminstone på kort sikt. Samtidigt får staten intäkter från den nya utsläppsavgiften inom ramen för reduktionsplikten. På så sätt får staten ökade intäkter med 10 miljarder kronor samtidigt som pumppriserna permanent sjunker med 29 öre för diesel och 64 öre för bensin.

De ökade statliga intäkterna föreslås gå till koldioxidinfångning (bio-CCS). Eftersom det är en billigare åtgärd än inblandning av biobränslen i drivmedel beräknas koldioxidutsläppen totalt sett minska.

– Dagens utformning av reduktionsplikten visar att klimatpolitiken blir dyrare än nödvändigt när politikerna försöker planera fram omställningen. Det har varken vi eller klimatet råd med, säger Ellen Gustafsson, klimat- och miljöansvarig på Timbro.

Rapporten presenteras på DN Debatt i dag.

Läs mer i Timbros briefing paper Effektivare klimatpolitik med omvänd reduktionsplikt.