Kolonialismens institutionella arv

I den återuppblossade debatten om kolonialismen missar deltagarna den konsekvens som har störst relevans i dag: det institutionella arvet. Det framgår av en ny rapport av Fredrik Segerfeldt, i vilken han går igenom vad de mest inflytelserika forskarna har att säga i frågan.

I Latinamerika skapade européerna en rasbaserad politisk ojämlikhet som resulterade i ekonomiska klyftor och sekellång stagnation. Den afrikanska kolonialismens främsta arv är i stället svaga stater. Gemensamt för bägge världsdelarna är ett destruktivt kolonialt arv av merkantilism och statscentrerad utveckling.

Flera experter varnar dock för att lägga för stor vikt vid kolonialismen som förklaring till nutida brist på utveckling.

– Det har länge varit möjligt för politiska ledare att bryta med kolonialismens destruktiva arv. Det är ett val som vissa ledare har gjort, medan andra har valt att fortsätta med vanstyret, säger Segerfeldt.

Rapporten bygger till stor del på Segerfeldts nya bok Den nya jämlikheten: global utveckling från Robin Hood till Botswana.

För att ladda ned rapporten, klicka här.