Naturvård med lätta maskiner i Jordbärs­murens reservat

Marken i Jordbärsmurens naturreservat är naturligt blöt och under avverkningen får inga lövträd tas ner, vilket ställer höga krav på entreprenörerna och vilka maskiner som används. Foto: Ulrika Lagerlöf/Skogssällskapet

I naturreservatet Jordbärsmuren utanför Gysinge hjälper Skogssällskapet just nu länsstyrelsen i Gävleborg med åtgärder för att restaurera naturvärden. På den blöta och känsliga marken ska granarna tas bort så att skogen blir ljusare, lövträden gynnas och vitryggig hackspett och andra arter trivs.

– Längre tillbaka svämmade det här området över flera gånger per år. Men i takt med att Dalälven reglerades så upphörde översvämningarna, och då började granarna ta över i skogen, berättar Patrick Olander, reservatsförvaltare på länsstyrelsen i Gävleborg.

Det snöar lätt och på håll hörs ljuden från den lätta, bandgående skotaren som kör ut virke till avlägget. Där avverkningen är färdig syns stor skillnad i skogen. En vacker knotig ek har för första gången på flera år fått ljus och utrymme, och gamla björkar och aspar vittnar om områdets höga naturvärden.

– När vi tar bort granarna blir skogen ljusare. Den blir på sikt också varmare och fuktigare, och det gynnar många arter, säger Rickard Undevik, skogsförvaltare på Skogssällskapet.

Rickard Undevik berättar att avverkningen är en rolig och spännande utmaning på flera sätt. Marken är naturligt blöt och under avverkningen får inga lövträd tas ner. För att skapa bra bärighet, trots den blöta marken, har basvägarna förtrampats med maskinerna sedan före jul. 

Jordbärsmuren var ett ljust och lövrikt område längre tillbaka i tiden eftersom granar är känsliga för plötsliga översvämningar. Att granarna nu tas bort igen är positivt för många arter, bland annat den vitryggiga hackspetten. 

– Mycket av svämskogarna i Jordbärsmuren är fina värdekärnor med höga naturvärden knutna till gamla lövträd. Flera fynd av skyddsvärda arter knutna till dessa har hittats i området som till exempel lunglav, strandskinnlav och läderlappslav, berättar Patrick Olander.

Läs mer på Skogssällskapets webbplats >>