Ny forskning: Strategier för att minska risk för komplikation vid endoskopisk gallvägsundersökning

Risken för komplikationer vid endoskopisk behandling och diagnostik av sjukdomstillstånd i gallvägar och bukspottkörtel kan minska om det finns stor erfarenhet av att utföra många ingrepp – både hos den enskilde undersökaren och på vårdenheten. Det visar kirurgen Eva-Lena Syrén i en doktorsavhandling vid Centrum för klinisk forskning i Västerås.

Hon visar också att när stenar i djupa gallvägarna upptäcks under en gallblåseoperation – och det inte finns kompetens att åtgärda stenarna under pågående operation – kan ett alternativ vara att lägga in en ledare, även kallad guidewire. Syftet med detta är att underlätta senare endoskopisk behandling.

I sin forskning, som utgår från det nationella kvalitetsregistret för gallstenskirurgi och ERCP, ”GallRiks”, har Eva Lena Syrén studerat riskfaktorer för komplikation vid ERCP (Endoskopisk Retrograd Kolangio- Pankreatografi) – den specifika röntgenbaserade endoskopimetod som används vid sjukdomstillstånd i gallvägar och bukspottskörtelgång. Hon visar också på en del faktorer för att minska riskerna.  

Mindre riskfyllt –men inte problemfritt

ERCP används vid tumördiagnostik, men framför allt vid behandling av gallsten och förträngningar i gallvägarna. Metoden innebär att en kameraslang, endoskop, förs ned genom matstrupen när patienten är under narkos. Via magsäcken fortsätter endoskopet till tolvfingertarmen där gallvägen och bukspottkörtelgången mynnar. Med hjälp av röntgengenomlysning kan man därefter – med tunn kateter och ledare – nå gallvägarna eller bukspottkörtelgången för kartläggning, provtagning och behandling.

Även om metoden är mindre riskfylld, jämfört med att behöva öppna patientens buk kirurgiskt, så är den inte problemfri. I upp till tio procent av fallen uppstår det någon form av komplikation, varav bukspottkörtelinflammation är den vanligaste kirurgiska komplikationen och drabbar 3,5-5 procent av patienterna. Oftast blir denna inflammation mild till måttlig och läker på några dagar, men i sällsynta fall blir den allvarlig och kan innebära att patienten måste vårdas på intensivavdelning. I Sverige genomförs drygt 9 000 ERCP varje år, och ERCP har utvecklats till att bli den i särklass vanligaste metoden i Sverige att behandla sten i djupa gallvägarna som upptäcks under pågående gallblåsekirurgi.

Det är en komplicerad procedur! Man ska manövrera kameraendoskopet rätt samtidigt som man styr tunna ledare och instrument genom gallvägarna. Om det är svårt att komma in i gallvägarna, och endoskopisten till exempel oavsiktligt hamnar i bukspottskörtelgången, ökar risken för svullna vävnader och bukspottkörtelinflammation, säger Eva-Lena Syrén.

Vikten av vana och utbildning

Eftersom undersökningen är svår ökar säkerheten och chansen att lyckas att komma in i gallvägen ju större vanan är hos både den enskilde endoskopisten och vårdenheten som helhet. Sjukhus kan alltså minska antalet komplikationer genom att se till att det görs tillräckligt många ERCP:er per endoskopist, och att tillgodose god utbildning för framtida ERCP-ister. Likaså är det en stor fördel och minskad komplikationsrisk för patienten om ERCP kan utföras direkt i samband med en gallblåseoperation, istället för att vänta till senare.

På vissa sjukhus saknas ERCP-kompetens vid gallstenskirurgi och ibland sker en akut operation på en helg, eller vid en tid på dygnet när det inte tjänstgör personal med den kompetensen. I de fallen kan ett alternativ vara att lämna kvar en ledare för att

underlätta för säkrare endoskopisk stenbehandling i ett senare skede.

 Ledaren tas sedan ut i samband med den följande ERCP:n, säger Eva-Lena Syrén.

 

Diabetes– en skyddsfaktor

I avhandlingen visar hon att unga kvinnor löper större risk att drabbas av bukspottkörtelinflammation vid ERCP, liksom personer med höga blodfetthalter samt de som tidigare drabbats av bukspottkörtelinflammation. Däremot – av okänd anledning – verkar det som om diabetes är en skyddsfaktor som sänker risken för komplikation.

När det gäller diabetes, och i detta fall minskad risk för bukspottkörtelinflammation vid ERCP, känner vi inte till någon säker orsak till detta samband. Man kan spekulera i om diabetessjukdomen påverkar bukspottkörtelvävnaden eller körtelns struktur på något sätt, men det är ett ämne för ytterligare forskning, avslutar Eva-Lena Syrén.

Eva-Lena Syrén arbetar för närvarande som överläkare och ERCP-ansvarig på kirurgiska kliniken vid Akademiska sjukhuset Uppsala. Fram till 2018 arbetade hon på kirurgkliniken vid Västmanlands sjukhus Västerås.

För mer information:

Eva-Lena Syrén. Överläkare
E-post: eva.lena.syren@akademiska.se