Hon går sin tuffaste kamp i livet någonsin

Annette Ibsén hade precis avslutat sin Svenska Klassiker, fyra lopp
inom 365 dagar. Hon hade åkt 90 kilometer på skidor, cyklat 27 mil, simmat 3
kilometer och avslutade med terränglopp på 30 kilometer- ändå är det ingenting
jämfört med den kamp hon påbörjade strax efter målgång.

– Jag sökte familjeläkaren för jag hade en knöl i armhålan som gjorde ont. De trodde att det var en inkapslad körtel och jag fick med mig en penicillinkur hem. Efter en månad hade inte besvären försvunnit och då fick jag en remiss för vidare utredning. Först då gick det upp för mig att det kunde vara något riktigt allvarligt.

Beskedet slog ner som en chock, Annette hade bröstcancer.
– Jag var 43 år, hustru, mamma och dessutom egen företagare. Jag var inte beredd på beskedet
och jag var inte redo att dö. Det kändes orättvist eftersom jag alltid månat om hälsa, kost och motion att jag ändå drabbades. Men samtidigt har jag litat på att min kropp är stark och kommer att fixa det här, även när jag hamnade i svackor av rädsla.

På sjukhuset i Västerås påbörjades cytostatikabehandling, tumören satt illa till och behövde minska i storlek innan operation. För Annettes del som egen företagare blev tidpunkten för behandlingen viktig.
– Jag fick behandling på fredagar så jag kunde vila under helgen och smyga igång med arbetet under
veckan. För mig var det betydelsefullt att inte släppa min friska värld med arbete, träning och goda vänner. Jag hade en fot i den friska och en fot i den sjuka världen.

När Annette fick beskedet om bröstcancer så började hon att blogga, till att börja med enbart för familjen men efter hand blev bloggen tillgänglig för alla.
– Jag har fått ett enormt stöd av mina virtuella vänner. När jag fick mitt besked så letade jag information på nätet och hittade en blogg. Det var en Göteborgstjej och det visade sig att vi hade cirka ett halvår mellan oss i behandling. De frågor som jag fylldes med då hade hade varit samma som för henne ett halvår innan.

Annette tappade håret och löshår och peruk blev en del av hennes vardag.
– Det är en hemsk känsla att tappa hår, handen fylls med hårstrån när man drar fingrarna
genom håret. Man vet inte hur det ska se ut på kudden nästa gång man vaknar. Samtidigt är det ett bevis för att cellgifterna verkar. Men jag tog ganska snabbt ett beslut att raka bort allt hår. Det var något som jag bestämde över, och det var en befriande känsla.

Tumören krympte med behandlingen och hon opererades två gånger på sjukhuset i Västerås, den andra gången togs bröstet bort helt.
– Från början var det tänkt att bara operera i armhålan, men för säkerhets skull togs det en liten
tårtbit av brösten. Tårtbiten innehöll en prick och då beslutades det för en andra operation, denna gång togs hela bröstet bort.

Bröstet ska rekonstrueras, men först ska den inopererade venporten, Port-a-cath bort. Det sker på samma dag som Cancergalan. Förra årets Cancergala var Annette en av frontfigurerna på plats i Stockholm, i år får hon sitta hemma med sin familj. Livet har återvänt, samtidigt som rädslan för att det kan ske igen ständigt finns med på avstånd, om än på ett betryggande sådant.

Lotta Görling, Texttanken