Går det att kombinera höga populationer av klövvilt i skogen, och samtidigt ha en hög skogsproduktion? På Skogssällskapets visningsfastighet Selesjö i Östergötland har en sådan kombination varit målet de senaste tjugo åren, och svaret är helt klart ja.
– Ambitionen är att hålla så mycket vilt som marken bär – det vill säga att ha höga viltstammar så länge skadorna är en på acceptabel nivå och vi kan bibehålla en hög produktion av skogsråvara, säger Johan Asp, som arbetar med Skogssällskapets egna skogsfastigheter.
Fastigheten Selesjö ligger i norra Östergötland och används aktivt som inspirations- och visningsfastighet där skogsbruk kombineras med viltbruk, natur- och kulturvård.
– Många blir nyfikna, men jag har märkt att det också väcker viss skepsis. En del tror inte att det går att få en sådan här fastighet lönsam, säger Johan Asp.
För skogsägare innebär klövvilt i skogen fina möjligheter till jakt, men också stora risker för betesskador.
– På Selesjö har vi höga populationer av älg, dov- och kronhjort, rådjur och vildsvin. Men vi styr aktivt viltet bort från produktionsskogarna, så att de inte betar i tallplanteringarna utan där vi vill att de ska beta, berättar Johan Asp.
Nyckeln är att maximera foderproduktionen, utan att göra avkall på skogsproduktionen, och att hela tiden att vilt och fodertillgång ska vara i balans. Det ger hög skogstillväxt, och samtidigt en fastighet där många andra värden ryms.
– Tittar man på den produktiva skogsarealen så avkastar Selesjö lika bra som en högproducerande fastighet någon annanstans, trots viltskadorna. Vi har kommit långt från den slentrianmässiga planteringen av gran som fanns för tjugo år sedan, idag är Selesjö ett viltparadis med rika natur- och kulturvärden, och samtidigt fina produktionsskogar, säger Johan Asp.
Från jägarhåll har man de senaste åren visat oro för älgens vikande reproduktionstal och låga slaktvikter. Att nå en balans mellan välmående viltstammar och fungerande skogsproduktion är därför viktigt, och att öka kunskapen om hur olika klövviltsarter samspelar och kan förvaltas tillsammans, så kallad flerartsförvaltning. I det omfattande forskningsprojektet Klöv och krona som drivs av SLU och Skogforsk, och som Skogssällskapet är en av flera finansiärer bakom, vill man titta närmare på såväl fodertillgång som viltekologi.
– Med Klöv och krona vill vi få fram ett bättre kunskapsunderlag kring vad det ger att jobba viltanpassat i skogen, för här saknas empiriska data. Hur mycket foder det ger, hur mycket skadorna minskar och hur mycket det ger markägaren ekonomiskt, berättar Märtha Wallgren, forskare inom viltekologi på Skogforsk, och en av dem som leder projektet.
– Det behöver mer kunskap inom det här området, så forskningen är jätteviktig samtidigt som konkreta exempel att inspireras av också behövs. Som markägare kan man besöka och inspireras av Selesjö, där jag tror att man kan hitta några russin att plocka ur kakan oavsett hur stor eller liten fastighet man äger, säger Johan Asp.
Skogssällskapet hjälper skogsägare att utveckla sina skogsfastigheter och är en av Sveriges största privata finansiärer av skoglig forskning. Vi ägs av en allmännyttig stiftelse och är fristående från ägarintressen i sågverk och industrier. Målet är att genom skräddarsydd skogsförvaltning berika våra egna och våra kunders skogar på olika värden, och att bruka skogen hållbart ur ett ekonomiskt, ekologiskt och socialt perspektiv.