Region Stockholm når inte målen för stöd vid depression och ångest
Målnivåerna för psykologisk behandling nås inte i regionen.
Tillgången till psykologisk behandling inom psykiatrin ser ut att vara låg, visar Minds nya granskning av Patientregistret. I Stockholm får betydligt färre patienter registrerad behandling än vad de nationella målnivåerna anger. Nu måste regionen ta reda på orsakerna – och säkerställa att patienter får rätt hjälp.
Minds granskning av uppgifter från Patientregistret visar stora regionala skillnader i den registrerade tillgången till psykologisk behandling vid depression och ångest, det vill säga att få prata med någon som en del av behandlingen. Inte ett enda län lever upp till målen. Det här väcker frågor om huruvida vården är jämlik och om det alls är möjligt att följa upp vilken behandling patienter får.
– I Stockholms län registrerades exempelvis att 28,9 procent av de nydiagnostiserade ungdomarna i åldern 13-17 år, med lindrig till medelsvår depression, fick psykologisk behandling under 2025. För ungdomar med ångestsyndrom var motsvarande andel 42 procent. Men de nationella målnivåerna för hur många som rekommenderas få behandling är minst 60 procent vid depression och minst 70 procent vid ångestsyndrom, säger Rickard Bracken, generalsekreterare på Mind.
Den psykiatriska vården för ungdomar i Stockholms län ligger alltså 31,1 procentenheter under målet för depression och 28 procentenheter under målet för ångest, när det kommer till den psykologiska behandling som registrerats för unga i åldern 13-17 år.
För vuxenpsykiatrin är avståndet till målet ännu större. I Stockholm fick exempelvis bara 12,8 procent av de vuxna med en nydiagnostiserad lindrig till medelsvår depression registrerad psykologisk behandling. Men precis som för unga är målet här 60 procent.
Även inrapportering av vård brister
Siffrorna visar inte helt säkert hur många patienter som faktiskt har fått behandling. Psykologisk behandling dokumenteras inte alltid med de åtgärdskoder som fångas i Patientregistret, och resultaten måste därför tolkas försiktigt. Men bristande registrering är inte ett skäl att avfärda resultaten från granskningen. Tvärtom är det ett problem i sig om det inte på nationell nivå går att följa upp i vilken utsträckning psykiatrin i Region Stockholm erbjuder den behandling som nationella riktlinjer rekommenderar.
Läkemedel klart vanligare än psykologisk behandling
Balansen mellan psykologisk behandling och läkemedel är en angelägen och relaterad fråga. Antidepressiva läkemedel används i betydande omfattning för både ungdomar och vuxna, något som är bättre dokumenterat än den psykologiska behandlingen. Det gör det ännu viktigare att regionerna kan redovisa vilka behandlingar som erbjuds och på vilka grunder.
– Precis som vi i Minds stödlinjer hör om otillräcklig tillgång till psykologisk behandling, berättar många om att skickas hem med enbart tabletter utan att någon har frågat om hur ens livssituation eller behov verkligen ser ut, säger Rickard Bracken.
Region Stockholm måste gå till botten med frågan
Målnivåerna för psykologisk behandling är bara en rekommendation. Alla med lindrig till medelsvår depression eller ångest bör få prata med någon, om de vill.
Region Stockholm måste kunna redovisa vilken psykologisk behandling patienterna faktiskt får och hur bristerna ska åtgärdas. Oavsett om de låga siffrorna speglar bristande tillgång, bristande dokumentation eller båda krävs konkreta åtgärder. För den som mår dåligt är det avgörande att få rätt hjälp i tid – och det måste vara möjligt att på regional och nationell nivå följa upp hur det faktiskt går.
Läs mer om undersökningen och hur det ser ut i olika regioner: