Varje år är det 1 500 personer som dör genom självmord. Det är ungefär fem gånger fler än i trafiken. Bland män i åldern 15–44 är självmord den vanligaste dödsorsaken.
Riksdagen har formulerat nollvisioner både för trafiken (1997) och för självmord (2008). Nollvisionen för trafiken har fått starkt genomslag och antalet dödsfall har minskat markant. Nollvisionen för självmord är däremot praktiskt taget okänd och antalet självmord har legat på ungefär samma nivå de senaste åren. Man kan till och med se en viss ökning bland unga vuxna. I artikeln i DN pekar vi på att det finns flera lärdomar att dra av arbetet med trafikens nollvision:
Tre framgångsfaktorer för trafikens nollvision har varit följande:
1 En statlig instans måste hålla ihop arbetet. En myndighet måste få ett tydligt politiskt mandat för att driva arbetet. I trafikens fall är det Trafikverket. Inom suicidprevention kan det ligga som en särskild avdelning inom Folkhälsomyndigheten, FHM, som får tillräckliga resurser för att driva arbetet på ett adekvat sätt. Om det av någon anledning inte går att ge detta uppdrag till FHM bör man överväga att bilda en ny statlig myndighet för uppgiften. I Sverige fanns 1968–1992 Trafiksäkerhetsverket, som sedermera slogs ihop med Vägverket. Det faktum att det fanns ett eget verk för trafiksäkerhet sände en tydlig signal om frågans dignitet. Det bidrog till att Sverige i dag har världens säkraste trafik och att nollvisionen för trafiken inte längre är lika utopisk.
2 Det måste finnas ett vetenskapligt underlag för arbetet att nå nollvisionen. Det finns i dag en rätt betydande forskning inom suicidprevention, bland annat tack vare forskningsorganet NASP (Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa.) Det finns dock stora luckor i forskningen. Inspiration och kunskaper kan hämtas från den teoretiska forskningen inom olycksfallspreventionen som utvecklats parallellt med det praktiska genomförandet.
3 Det krävs ett system för att övervaka och följa upp arbetet för att nå nollvisionen, och som inkluderar delmål. Inom självmordsfrågan skulle det exempelvis innebära att man utformar indikatorer och sätter årliga mål, och en större ”kontrollstation”, till exempel att antalet självmord ska ha halverats till år 2025.
Klicka här för att läsa artikeln i DN debatt
Chatten i Självmordsupplysningen har extra öppet idag söndag kl 16-22 för att svara på frågor föranledda av artikeln.
Mind är en ideell förening som arbetar för psykisk hälsa. Vi arbetar för ett samhälle som uppmärksammar och aktivt motverkar psykisk ohälsa, där personer med psykisk ohälsa blir respekterade och får det stöd de behöver, och där ingen tar sitt liv. Vi erbjuder medmänskligt stöd, sprider kunskap och bildar opinion. Våra stödverksamheter bemannas av volontärer: Självmordslinjen (tel: 90101 chatt: mind.se), Äldrelinjen (tel: 020-22 22 33) och Föräldralinjen (tel: 020-85 20 00).