Fredag den 23 mars fortsätter Stadsbibliotekets serie av kulturluncher. Den här gången gästas biblioteket av Göran Elisson från Västergötlands museum, som berättar den spännande historien om skövdefödda skulptören och glaskonstnären Agnes de Frumiere. När hon dog 1937 lämnades en stor del av hennes kvarlåtenskap till Västergötlands museum som nu har en stor samling och en intressant utställning om konstnären.
Agnes de Frumerie föddes i Skövde 1869, utbildade sig vid konstakademin i Stockholm och verkade sedan som konstnär i Paris under 30 år innan hon återvände till Sverige och Västergötland 1926.
Agnes de Frumerie var en mångsidig konstnärinna som ställde ut flitigt i Frankrike men också hemma i Sverige. Hon visade bronser och marmorskulpturer, men också konsthantverk som möbler och keramik. På 1890- talet umgicks hon med många i det konstnärliga avantgardet i Paris bland annat August Strindberg som hon porträtterade. Hon fick hedersdiplom och sålde bland annat skulpturgruppen ”Poesi och Musik” till franska staten.
Agnes var en ovanlig och begåvad svensk konstnärinna, yrkesverksam, i en internationell miljö under en brytningstid. Idag ger hennes pionjärarbete, på framför allt konstglasets område, henne en plats i den svenska konsthistorien.
Vår vision: Lidköping, en välkomnande och hållbar kommun. Vi lever ungefär som vi alltid har gjort, nära vattnet, jorden och varandra. En välkomnande och hållbar kommun. Vad innebär det egentligen? För oss i Lidköping är steget från vision till verklighet inte långt. Vi lever ungefär som vi alltid har gjort, nära vattnet, jorden och varandra. Det nya är nog mest att vi satt ord på hur och vad vi vill vara. Det är inte oviktigt i en tid av snabba samhällsförändringar, globalisering och miljöhot. Lidköping är helt enkelt en kommun där du alltid ska känna dig välkommen oavsett om du turistar, vill driva näringsverksamhet eller slå dig ner här för resten av livet. Det är ett synsätt som inte bara präglar kommunens verksamheter, utan också delas av oss som bor här. I Lidköping tycker vi om att träffas, diskutera och utbyta tankar. Hur ska man annars förklara att en stad av vår storlek har över 30 kaféer? Så var det det här med hållbarhet. Snart sagt varje kommun och företag säger sig verka för en långsiktigt hållbar utveckling. Det är fantastiskt att så många drar åt samma håll. Men det är också helt nödvändigt för att kommande generationer ska kunna få ett lika gott liv som vi har idag.