Hertha Hillfon, en av Sveriges främsta keramiker genom tiderna, arbetade 1958-59 under en kort period på Rörstrand. I sommar uppmärksammas hon av Lidköpings konsthall och Rörstrand Museum i utställningen Hertha Hillfon – vildkatt bland keramikens hermeliner.
- Den som vill uppleva hur man på ett annorlunda och lekfullt sätt kan jobba med keramik och lera ska absolut komma och se utställningen, säger Isabel Eriksson, konstintendent på Lidköpings Konsthall vid Lidköpings kommun.
Hertha Hillfon (1921-2013) var en nydanare inom svensk friskulptur och ansedd som en av 1900-talets främsta svenska kvinnliga konstnärer. Hon slog igenom i slutet av femtiotalet och var verksam i 55 år till sin död, då ugnen i hennes ateljé i Mälarhöjden fortfarande var varm. I decennier hade hon då kreerat en egen värld av skulpturer, ansikten, byster, fat och bruksgods och hennes lekfulla keramik i storformat prydde offentliga rum, såsom banker, museer och bostadsområden. Hon sägs ha drejat en skål om dagen och sa att: ”Skålen är mitt mantra”.
Hertha växte upp i Härnösand som nummer fyra i en syskonskara på 14 barn. Mamma var tecknare och pappa skräddarmästare. När hon var tolv år flyttade familjen till Stockholm.
1939 började Hertha på Edvin Ollers målarskola, där hon träffade sin blivande make, arkitekten Gösta Hillfon. Hon studerade sedan vid Konstfack och debuterade 1958 i Stockholmsutställningen ”Form i Centrum”. Hennes skulpturer, konkreta och ”fria” från tidigare konventioner, blev snabbt populära.
- Vardagen och det ”lilla” livet var ständigt närvarande i Herthas konstnärskap, säger Isabel Eriksson och berättar att det är också denna aspekt av hennes kreativitet som utställningen i Lidköpings Konsthall fokuserar på.
15-20 verk från privata samlingar och från Hertha Hillfons vänner kommer att visas i konsthallen. Dessutom visas det barnprogram som Hertha och sondottern Freja Hillfon gjorde tillsammans på 1980-talet - ”Baka och dreja med Hertha och Freja”. Där kan man följa Hertha och Freja i ateljén, hur de skapar figurer av både deg och lera. Freja Hillfon-Liungman kommer också själv till konsthallen i samband med utställningens invigning och avslutning och berättar om sin farmor och tv-programmen de spelade in tillsammans.
Inför Londonutställning
Till Rörstrand kom Hertha Hillfon kring årsskiftet 1958-59. Då hade Rörstrand som första icke-engelska porslinsfabrik inbjudits att ställa ut på anrika Victoria & Albert museum i London. Hertha hade alltså just fått sitt genombrott, hyllades av press och kritiker som en ”vildkatt bland keramikens hermeliner”, och blev tillfrågad att komma och jobba på Rörstrand inför den viktiga utställningen.
Men efter ett tag längtade hon hem till sin familj och ateljé, så arbetet i Lidköping varade bara några veckor, men gav ändå spännande resultat. I Rörstrands museets samlingar finns expressiva lerbyggen som skiljer sig från fabrikens övriga konstgods. Lerbyggena fortsatte hon sedan med den egna ateljén. På utställningen visas de sällsynta objekt hon gjorde, tillsammans med inlånade föremål från Hillfons hem, som nu planeras att bli museum.
Vår vision: Lidköping, en välkomnande och hållbar kommun. Vi lever ungefär som vi alltid har gjort, nära vattnet, jorden och varandra. En välkomnande och hållbar kommun. Vad innebär det egentligen? För oss i Lidköping är steget från vision till verklighet inte långt. Vi lever ungefär som vi alltid har gjort, nära vattnet, jorden och varandra. Det nya är nog mest att vi satt ord på hur och vad vi vill vara. Det är inte oviktigt i en tid av snabba samhällsförändringar, globalisering och miljöhot. Lidköping är helt enkelt en kommun där du alltid ska känna dig välkommen oavsett om du turistar, vill driva näringsverksamhet eller slå dig ner här för resten av livet. Det är ett synsätt som inte bara präglar kommunens verksamheter, utan också delas av oss som bor här. I Lidköping tycker vi om att träffas, diskutera och utbyta tankar. Hur ska man annars förklara att en stad av vår storlek har över 30 kaféer? Så var det det här med hållbarhet. Snart sagt varje kommun och företag säger sig verka för en långsiktigt hållbar utveckling. Det är fantastiskt att så många drar åt samma håll. Men det är också helt nödvändigt för att kommande generationer ska kunna få ett lika gott liv som vi har idag.