Jag är ett barnhemsbarn är en episk föreställning om ett barn som tidigt överges av sina första föräldrar, lämnas bort till nya föräldrar och sätts att glömma vem hon är och varifrån hon kommer. Manuset bygger på skådespelaren och dramatikern Fia Adler Sandblads egen historia men även på djupintervjuer med tre andra barnhemsbarn. Den 6 april ges lidköpingsbor och andra möjlighet att se föreställningen på Esplanadteatern.
Genom sina röster medverkar Fia Adler Sandblad och övriga intervjuade individer till att lyfta fram de särskilda erfarenheter som tidigt övergivna barn bär. Föreställningen Jag är ett barnhemsbarn bygger även på fotografier och annat dokumentärt material. Fia Adler Sandblad medverkade själv i den svenska regeringens vanvårdutredning 2006 – 2011.
– Plötsligt insåg jag att jag inte var ensam, att vi är många. Ändå är våra berättelser till stora delar helt tysta. Det talas sällan om sådana som oss och politiskt lyfts inte dessa frågor i det offentliga samtalet. Jag insåg att jag genom att undersöka mig själv och mina egna minnen skulle kunna fånga något av de här erfarenheterna och kasta ljus över vad det gör med en att som barn bli övergiven.
– Barn som varit placerade i institutioner är starkt överrepresenterade i statisk över självmord, kriminalitet och självskadebeteende. Men det finns faktorer som gör att man kan gå vidare, att man överlever. Dem vill vi lyfta fram, säger hon.
Uppsättningen är en musikalisk iscensättning där det finns plats för värme och hopp. Där orden tar slut, tar musiken över som bärande och berättande element. Kompositören Jonas Franke-Blom står för den nyskrivna musiken och medverkar även på scen tillsammans med Fia Adler Sandblad. Bearbetning och regi är gjord av Gunilla Johansson, verksam på Backa teater.
”Fia Adler Sandblad gör stor teater av sitt eget livs historia/…/en omskakande och sorglig pjäs, men bitvis också oemotståndligt rolig och hela tiden genommusikalisk, som så ofta på Adas Musikaliska Teater/…/Naturligtvis handlar inte ‘Jag är ett barnhemsbarn’ bara om Fia Adler Sandblad. Det är hennes berättelse, men samtidigt tiotusentals andra barnhemsbarns berättelse.”
Ur GT 141123
TID: ONSDAG 6/4 kl 19:00
Vår vision: Lidköping, en välkomnande och hållbar kommun. Vi lever ungefär som vi alltid har gjort, nära vattnet, jorden och varandra. En välkomnande och hållbar kommun. Vad innebär det egentligen? För oss i Lidköping är steget från vision till verklighet inte långt. Vi lever ungefär som vi alltid har gjort, nära vattnet, jorden och varandra. Det nya är nog mest att vi satt ord på hur och vad vi vill vara. Det är inte oviktigt i en tid av snabba samhällsförändringar, globalisering och miljöhot. Lidköping är helt enkelt en kommun där du alltid ska känna dig välkommen oavsett om du turistar, vill driva näringsverksamhet eller slå dig ner här för resten av livet. Det är ett synsätt som inte bara präglar kommunens verksamheter, utan också delas av oss som bor här. I Lidköping tycker vi om att träffas, diskutera och utbyta tankar. Hur ska man annars förklara att en stad av vår storlek har över 30 kaféer? Så var det det här med hållbarhet. Snart sagt varje kommun och företag säger sig verka för en långsiktigt hållbar utveckling. Det är fantastiskt att så många drar åt samma håll. Men det är också helt nödvändigt för att kommande generationer ska kunna få ett lika gott liv som vi har idag.