Onsdagen den 4 april gästas stadsbiblioteket av författaren Anna Laestadius Larsson som kommer att berätta om sina böcker och sitt författarskap.
Anna har gjort sig populär som författare till de historiska böckerna Barnbruden, Pottungen och Rävhona, en trilogi skriven ur kvinnornas perspektiv om livet vid det svenska hovet och i Stockholm under åren 1774 - 1818.
Hennes senaste bok heter Hilma. Det är en roman om människan, konstnären och gåtan Hilma af Klint. En berättelse om att följa sin inre röst, att försöka utföra det omöjliga.
Anna med lång erfarenhet som journalist från bland annat Aftonbladet., har även varit redaktör och redaktionschef vid både magasin, som Amelia och M-magasin och ett stort antal TV-program som Melodifestivalen, Vi i femman och dokumentärserien Lite stryk får dom tåla. Dessutom medverkade hon under många år som kolumnist i Svenska Dagbladet.
Arrangemanget sker i samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan och med bidrag av Kultur i väst
Vår vision: Lidköping, en välkomnande och hållbar kommun. Vi lever ungefär som vi alltid har gjort, nära vattnet, jorden och varandra. En välkomnande och hållbar kommun. Vad innebär det egentligen? För oss i Lidköping är steget från vision till verklighet inte långt. Vi lever ungefär som vi alltid har gjort, nära vattnet, jorden och varandra. Det nya är nog mest att vi satt ord på hur och vad vi vill vara. Det är inte oviktigt i en tid av snabba samhällsförändringar, globalisering och miljöhot. Lidköping är helt enkelt en kommun där du alltid ska känna dig välkommen oavsett om du turistar, vill driva näringsverksamhet eller slå dig ner här för resten av livet. Det är ett synsätt som inte bara präglar kommunens verksamheter, utan också delas av oss som bor här. I Lidköping tycker vi om att träffas, diskutera och utbyta tankar. Hur ska man annars förklara att en stad av vår storlek har över 30 kaféer? Så var det det här med hållbarhet. Snart sagt varje kommun och företag säger sig verka för en långsiktigt hållbar utveckling. Det är fantastiskt att så många drar åt samma håll. Men det är också helt nödvändigt för att kommande generationer ska kunna få ett lika gott liv som vi har idag.