Projektet Rätt från slätt summeras

Linsen Flora radhackas hemma hos deomodlare

I projektet Rätt från slätt har man undersökt hur man kan omsätta den nationella livsmedelsstrategin i praktiken. Hur kan mer av det som odlas lokalt också konsumeras lokalt, och vad kan vi i närområdet odla med våra förutsättningar? I förra veckan hölls slutkonferensen där projektet summerades.

Projektet Rätt från slätt beviljades 1,6 miljoner av Jordbruksverket och har löpt från maj 2020 till december 2022. Grästorp har varit projektägare, och Essunga, Götene, Vara och Vänersborgs kommuner har varit samverkanspartners. Under de två åren har man både provodlat proteingrödor och haft kunskapsträffar där man försöksodling och omvärldsbevakning presenterats och diskuterats.

Fröet till projektet såddes när livsmedelsstrategin presenterades under 2017.

Vi kände helt enkelt ett stort ansvar för livsmedelsstrategin när den presenterades, säger Sofia Jessen, utvecklingschef. Grästorp består av 57% jordbruksmark, och 10% av kommuninvånarna arbetar inom gröna näringar. Här och i övriga kommuner som deltar i projektet finns det en lång tradition och mycket kunskap och kompetens kring lantbruk och övriga verksamheter knutna till det och det måste vi ta tillvara och utveckla.

De senaste åren har man pratat mycket om det gröna proteinskiftet, och även om Grästorp finns mitt i  en rik jordbruksbygd odlas knappt några proteingrödor för humankonsumtion. Under två säsonger har projektet Rätt från slätt testat förutsättningarna för just sådan odling, först på Hushållningssällskapets försöksgård i Grästorp, Logården, och under år två hos fem lantbrukare i de deltagande kommunerna. Man har odlat fyra olika sorters linser, quinoa, sötlupin, bovete samt gråärt. Dessutom har man provat att grönskörda åkerböna, en gröda som annars används till djurfoder.  

Det finns flera fördelar med proteingrödor. Dels är efterfrågan stor, och dels bidrar det till självförsörjningsgraden. Proteingrödor binder också kväve från luften vilket minskar behovet av konstgödsel och är på det sättet dessutom en bra förfrukt för andra grödor. Det i sin tur ger en minskad miljö- och klimatpåverkan och dessutom minskar lokalodlade proteingrödor behovet av importerad soja.

Inom projektet har man också lagt stort fokus på omvärldsbevakning inom området, och arrangerat flera kunskapsträffar under projekttidens gång. Träffarna har samarrangerats med flera aktörer, bland annat naturbruksförvaltningen och Agroväst, ”Gröna möten”, och med projektets referensgrupp som bestått av LRF, Lokalproducerat i Väst och Hushållningssällskapet.

I projektet har man velat hämta hem ny kunskap om svenska proteingrödor och se om det kan finnas nya affärsmöjligheter för lantbrukare och livsmedelsindustri.

Vi har konstaterat att det går utmärkt att odla proteingrödor för humankonsumtion på västgötaslätten, men att det krävs ett nära samarbete i hela livsmedelskedjan; från odling till förädling till förtäring. Vi har hittat en del flaskhalsar, då det i dagsläget inte finns möjlighet att exempelvis rensa och paketera skörden i Västra Götaland - det saknas helt enkelt företag som förädlar, säger EvaLena Skalstad, som just nu arbetar för en fortsättning på projektet med ännu fler kommuner anslutna.