Så kan producenterna ges ansvar för sitt plastavfall

Svenska myndigheter och certifieringsorgan lägger idag ansvaret för växthusgasutsläpp från förbränning av avfall på energisystemet, och i förlängningen på fjärrvärmekunden. Avfall Sverige har länge påtalat att utsläppen har sitt ursprung i produktionen, och i de stora mängder fossila plastprodukter som sätts på marknaden och sedan inte samlas in och materialåtervinns.

Avfall Sverige har därför låtit Anthesis Enveco ta fram en modell där kostnaderna för utsläpp fördelas efter storleken på ekonomiska värden i början och slutet av produkternas värdekedja. I dagsläget bokförs restavfallets växthusgasutsläpp till sista delen i värdekedjan, behandlingen, trots att utsläppen i praktiken skapas tidigare.

- Vi har på det här sättet försökt att visa på ett bättre sätt att fördela ansvar för ett samhällsproblem som i grunden beror på ohållbara produktions- och konsumtionsmönster, säger Klas Svensson, rådgivare för energiåtervinning på Avfall Sverige.

Plockanalyser visar att plasten i restavfallet till största delen utgörs av förpackningar med producentansvar, som borde ha sorterats ut till materialåtervinning. Projektet har därför utforskat hur en metod kan utformas för att bokföra fossila koldioxidutsläpp till producenterna. Målet har varit att ta fram ett förslag till en livscykelbaserad modell som tillskriver aktörer koldioxidutsläpp i proportion till de ekonomiska flödena i resursernas värdekedjor.

Modellen indikerar att för de 185 kilo plast som finns i ett genomsnittligt ton restavfall genereras ett värde på omkring 1 900 kronor i producent- och konsumentled baserat på värdet av plastgranulat. Detta är ett konservativt antagande då värdet ökar när granulatet omvandlas till förpackningar i senare produktionsled.

Ett värde på 410 kronor genereras i värdekedjans slut vid restavfallsbehandling genom energiåtervinning. Beräkningarna utgår från att det skapas 384 kg fossila koldioxidutsläpp vid förbränning av ett genomsnittligt ton restavfall.

- Enligt den värdebaserade allokeringsmodellen bör dessa koldioxidutsläpp fördelas så att 18 procent allokeras till energiåtervinningen och 82 procent allokeras till och betalas av producenter av plastgranulat. Detta är ett sätt att koppla klimatpåverkan till de aktörer som i grund och botten orsakar utsläppen och som har rådighet att minska dem, säger Klas Svensson.

Resultatet är i linje med tidigare utredningar. I rapporten Hur når vi en fossilfri avfallsförbränning – en scenarioanalys (2018:28) föreslogs en klimatavgift på produkter innehållande fossil plast.

Intäkterna från styrmedel i producentled skulle kunna finansiera koldioxidavskiljning i rökgaser (CCS) eller andra åtgärder för negativa utsläpp.