Svenska institutet Paris presenterar: Soleil et Lune – Andreas Eriksson en dialogue avec Ivan Aguéli

Curator: Sara Arrhenius, chef för Svenska institutet Paris

20.10.2026–10.01.2027

Svenska institutet Paris presenterar höstens utställning Soleil et Lune, med verk av Andreas Eriksson (född 1975) i dialog med verk av Ivan Aguéli (1869–1917). Eriksson är en av den samtida konstscenens ledande konstnärer. Hans säregna och meditativa verk, ofta i jordiga och vegetativa toner, möter Aguélis måleri. Aguéli var konstnär, tänkare och erfaren resenär.

Genom att applicera färg i fält, lager och penseldrag bygger Andreas Eriksson visuella strukturer som kan tolkas som olika sätt att erfara världen. Geologiska skikt, mineraler, mossa, löv och bark: hans målningar består av lager av materialitet, ansamlingar av energi och tid i varierande täthet och form.

Hans konst är i grunden knuten till en enda plats: Medelplana, vid foten av platåberget Kinnekulle i sydvästra Sverige, nära Vänern. De jordiga och mättade färgerna i hans målningar hämtas från landskapen kring hans hus – fonden för hans dagliga liv.

I kontrast till Andreas Erikssons monumentala målningar visas ett tiotal verk i mindre format av Ivan Aguéli, målare och mystiker verksam under 1800-talet. Det begränsade formatet vittnar om att verken skapades under resor, långt från hans hemstad Sala, en liten gruvstad i en bergig del av mellersta Sverige. Hans landskap för tankarna söderut: de är solblekta och ljusa, med reducerade och förenklade, nästan kubistiska former, som om de målats i hast och med glödande intensitet.

Ivan Aguélis verk har valts ut av Andreas Eriksson, som ville ge dem en framträdande plats i utställningen. När det gäller färgskala, motiv, atmosfär och förhållningssätt framstår de båda konstnärernas verk nästan som varandras motsatser. Aguélis klara ljus och öppna himlar kontrasterar starkt mot Erikssons mörka, mineraliska landskap.

Ivan Aguéli ansåg att konsten kunde vara en port till en högre sanning. Hans liv var ett ständigt sökande, präglat av olika andliga, politiska och estetiska läror. Det var en resa som förde honom från Sala till platser så långt bort som Paris och Kairo – från barndomens lutherska protestantism till Swedenborgs mystik och från anarkism till den sufiska traditionens esoteriska islam.

Vid första anblicken kan skillnaderna mellan de båda konstnärerna knappast framstå som större. Ivan Aguéli, anarkisten och sufiern, vars kringflackande sökande efter visdom ledde till en tidig död i yttersta fattigdom. Och Andreas Eriksson, vars konst växer fram ur en enda plats. Den ene var ständigt i rörelse, medan den andre har gjort stillheten till en nödvändig förutsättning för måleriet.

När deras verk visas sida vid sida tycks de biografiska skillnaderna emellertid förlora sin betydelse. Det som förenar dem är det sinnligas närvaro i deras konst. Jord, stenar och träd hos Andreas Eriksson; himmel, sol och måne hos Ivan Aguéli. Målningarna lever i samma atmosfär och speglar ett gemensamt sökande efter sanning.

I anslutning till utställningen ger Art & Theory ut en bok där de båda konstnärernas verk presenteras parallellt, med texter av bland andra Sara Arrhenius.

Parallellt med utställningen presenterar galleriet neugerriemschneider Andreas Eriksson på Art Basel Paris. Konstnären uppmärksammas även i två utställningar under Berlin Art Week den 9–13 september: på neugerriemschneider, från den 10 september 2026 till den 27 februari 2027, och på Barbara Wien, från den 10 september till den 24 december. Nyligen invigdes även Hundrundan, en platsspecifik och 14 meter lång fris av Eriksson i Linder Lounge i Handelshögskolans huvudbyggnad i Stockholm.

Andreas Eriksson

Andreas Eriksson föddes 1975 i Björsäter i sydöstra Sverige. När han var tre år gammal skapade han, utan att själv veta om det, sin första konstnärliga happening – med kottar, småsten och pinnar. Vid åtta års ålder började han måla stilleben tillsammans med sin mormor, och kort därefter tog han sina första lektioner i måleri genom Arbetarnas bildningsförbund, ABF.

Efter några års konstnärlig utbildning och en handfull resor tog han examen från Kungliga Konsthögskolan i Stockholm 1998. Han tillbringade en tid i Berlin och grundade ett konstnärskollektiv i Stockholm. I början av 2000-talet köpte han en gård i Medelplana vid Vänern, där han började skapa verk som är djupt förankrade i hans iakttagelser av naturen.

Genom måleri, väv, skulptur, fotografi och installation undersöker han samspelet mellan material, form och perception. Hans färgskala är jordnära och motiven organiska. Eriksson beskriver sina målningar som ”lapptäckestopografier” och skapar kompositioner i flera lager, där gränserna mellan olika discipliner suddas ut.

Hans verk, som präglas av poetisk känslighet och blick för subtila detaljer, inbjuder till kontemplation. Hans omsorgsfulla uppmärksamhet sträcker sig även bortom den egna praktiken: som engagerad samlare för han en ständig dialog med olika konstnärliga influenser, i synnerhet den nordiska traditionen.

År 2011 representerade Andreas Eriksson Sverige tillsammans med Fia Backström i den nordiska paviljongen på Venedigbiennalen. Hans verk ingår i flera betydande offentliga samlingar, däribland mumok i Österrike, Louisiana Museum of Modern Art i Danmark, Musée National d’Art Moderne – Centre Pompidou i Frankrike, Nasjonalmuseet i Norge, Moderna Museet i Sverige och Rubell Family Collection i USA. Under de senaste åren har hans verk visats i utställningar över hela världen.

Ivan Aguéli

Ivan Aguéli, som föddes som John Gustaf Agelii i Sala 1869 och avled utanför Barcelona 1917, var en unik gestalt inom den europeiska konstnärliga modernismen: målare, radikal tänkare, andlig resenär och pionjär i utbytet mellan västerländsk konst och islamiskt tänkande.

Den unge Agelii var en genomsnittlig elev och slutade skolan tidigt. När han var tjugo år upptäckte han sin passion för teckning och måleri. På Gotland och senare i Stockholm umgicks han med konstnärer som Richard Bergh och Karl Nordström, vilka uppmuntrade honom att arbeta experimentellt.

År 1890 bosatte han sig i Paris under namnet Ivan Aguéli. Där upptäckte han Cezannes och Van Goghs verk och kom i kontakt med Émile Bernards syntetistiska krets. Dessa influenser gav upphov till en minimalistisk målerisk stil, grundad i en mental konstruktion av bilden, förenklade former och en extrem uppmärksamhet på färgernas inbördes relationer.

Vid sidan av sitt måleri intresserade sig Aguéli för spiritism och den anarkistiska rörelsen, som båda var inflytelserika under denna tid. Han greps för att ha gömt en anarkist som var efterlyst av polisen och satt fängslad från april till september 1894. Under fängelsetiden började han studera hebreiska och arabiska, forntida egyptisk konst, österländsk filosofi och Koranen.

Så snart han frigivits reste han till Egypten, där han målade landskap och arkitektur i nyanser av blått, ockra och blyvitt. I slutet av 1890-talet återvände han till Europa, antog det arabiska namnet Abdalhâdî, ”Vägledarens tjänare”, och konverterade till islam. Det hindrade honom dock inte från att även studera buddhism och resa till Indien och Ceylon, dagens Sri Lanka.

I Paris träffade han 1901 den unge italienske läkaren Enrico Insabato, som liksom Aguéli drömde om närmare förbindelser mellan öst och väst. För att arbeta med detta omfattande projekt reste de tillsammans till Egypten, där de gav ut två arabisk-italienska tidskrifter, Il Commercio Italiano och Il Convito. Under pseudonymen Sheikh ’Abd al-Hadi ’Aqili publicerade Aguéli ett stort antal artiklar och italienska översättningar av esoteriska islamiska skrifter. Det var även under denna period som han introducerades till sufismen.

Detta inre sökande avspeglades i hans radikala förhållningssätt till konsten. Han ansåg att måleriet skulle sträva mot en form av ren kunskap, befriad från naturalism och det pittoreska. Essän L’Art pur från 1911, publicerad i tidskriften La Gnose, uttrycker hans syn på konsten som en väg till ett högre medvetande, nära förbunden med metafysik och mystik. Han skrev även flera nyskapande texter för Encyclopédie Contemporaine illustrée.

Tillbaka i Frankrike träffade han 1910 René Guénon, som då var redaktör för tidskriften La Gnose. Aguéli kom att skriva flera artiklar för tidskriften mellan 1910 och 1912. År 1913 besökte han Touraine och målade landskap från Loiredalen. År 1914 gjorde han en sista resa till Egypten, där han ägnade mycket tid åt att måla landskap och porträtt.

Två år senare utvisades han ur landet av de brittiska myndigheterna, som misstänkte honom för att vara en agent avlönad av Osmanska riket. Utblottad i Barcelona fortsatte han att måla fram till sin tragiska död 1917, då han blev påkörd av ett tåg när han korsade järnvägsspåret.

Aguélis verk ställdes endast ut vid ett tillfälle under hans livstid: i Stockholm 1912. Trots det begränsade antalet målningar framträder genom hans verk och texter en betydande gestalt – en konstnär för vilken måleriet, skrivandet och tron förenades i samma strävan efter att skala bort det överflödiga och söka det absoluta.

Program i anslutning till utställningen

Som alltid på Svenska institutet Paris utgör utställningen utgångspunkten för ett rikt och tvärdisciplinärt program. Andreas Erikssons och Ivan Aguélis verk diskuteras av curatorn och konsthistoriker, medan samtida musiker tolkar och reflekterar över utställningen genom sitt eget konstnärliga språk.

29.10.2026 kl. 19.00
Samtal mellan Andreas Eriksson och utställningens curator Sara Arrhenius
På engelska

05.11.2026 kl. 19.00
Samtal mellan Andreas Eriksson och Nicolas Gausserand från Musée d’Orsay
På engelska

03.12.2026 kl. 19.00
À l’œuvre: Mariam The Believer
Ett musikaliskt gensvar på utställningen

10.12.2026 kl. 19.00
Samtal om Ivan Aguéli mellan konsthistorikerna Viveca Wessel och Pascal Rousseau
På engelska

07.01.2027 kl. 19.00
À l’œuvre: Erik Gärdefors (Grift)
Ett musikaliskt gensvar på utställningen

Dagliga guidade visningar med Svenska Institutet Paris förmedlingsteam.

Besöksinformation

• Entré: 11 rue Payenne, 75003 Paris

• Utställningarna är öppna tisdag–söndag kl. 12.00–19.00

• Café Fika är öppet tisdag–söndag kl. 8.30–19.00

• Torsdagar kvällsöppet till kl. 21.00

Foto: Vinciane Lebrun

Svenska Institutet Paris / Institut suédois

Svenska institutet Paris är Sveriges enda kulturinstitut utomlands. Genom sin programverksamhet, sina residensprogram för konstnärer och forskare verksamma i Sverige samt sina kurser i svenska främjar institutet kulturellt och konstnärligt utbyte mellan Frankrike och Sverige.

Svenska Institutet Paris erbjuder fri entré till utställningar med samtidskonst och tvärdisciplinära evenemang inom musik, film, litteratur och scenkonst. Här finns även en permanent utställning med måleri och grafik från 1700-talet.

Sedan verksamheten öppnade 1971 har Svenska institutet Paris varit inrymt i ett enastående privatpalats i hjärtat av Marais. Café FIKA ligger på innergården och serverar en säsongsbetonad meny med inspiration från Sörmland. Under årets varmare månader erbjuder den grönskande terrassen en lugn tillflyktsort från Paris myller. Trädgården är en fridfull plats året runt och rymmer skulpturer från 1900-talet.

Ett varmt tack riktats till Sveriges ambassad i Frankrike och samtliga privata långivare, samt ett särskilt tack till Svenska institutet Paris vänförening och mecenater. 

Presskontakt

Svenska institutet Paris / Institut suédois
Gunilla Norén
gunilla.noren@si.se
+33 (0)6 28 69 93 13

Part Projects / Sverige
Joanna Sundström
joanna@partprojects.se
+46 (0)733 46 66 62

Dezarts / Frankrike
agence@dezarts.fr

---

---