Ny rapport: Energidelning kan ge lokal nytta
Genom att samordna hushållens flexibilitet kan de högsta effekttopparna i lokala elnät minska med upp till 30 procent, jämfört med högst 10 procent när kunderna styr sina batterier individuellt. Det visar en ny rapport från Power Circle och Tyréns, som undersökt energigemenskapers nyttor för det lokala elnätet.
– Samordning av flera kunders flexibla resurser är nyckeln här. I projektet har vi undersökt om energidelning kan ge mätbara nyttor med kapade effekttoppar, bättre styrning av flexibla resurser och om det går att installera mer solel. Vi har också tittat på om lokal energidelning skulle ge ett större utbud av flexibla resurser, säger Lisa Malmsten, elnätsexpert på Power Circle.
Energigemenskaper handlar om att flera aktörer samarbetar kring produktion, lagring, användning och delning av energi, och har lyfts fram av EU som en möjliggörare för energiomställningen. Men vilka nyttor kan de bidra med till det lokala elnätet? Det har undersökts i projektet Energigemenskaper som stöttar elnätet.
Samordning kan minska effekttoppar och möjliggöra mer solel
Ett av rapportens tydligaste resultat är att gemensam styrning av batterier kan minska de högsta effekttopparna med 10–30 procent, jämfört med 0–10 procent när motsvarande resurser styrs individuellt. Skillnaden beror på att den enskilda kundens behov inte alltid sammanfaller med elnätets. Genom att i stället samordna resurserna kan batterikapaciteten prioriteras till de timmar då belastningen är som högst.
Även elbilar med dubbelriktad laddning, V2G, visade stor potential. I ett scenario där 30 procent av bilarna hade V2G-funktionalitet minskade gemensam styrning effekttopparna med 8–23 procent. Individuell styrning ökade däremot belastningstopparna i vissa fall.
Studien visar också att gemensamt styrda batterier kan skapa utrymme för cirka 40–55 procent mer installerad solel, utan att de högsta inmatningstopparna mot överliggande nät ökar. Dessutom kan gemensamma investeringar ge betydande skalfördelar. Enligt rapportens kostnadsantaganden kan större gemensamma anläggningar ge 30–86 procent mer solcellskapacitet och 100–220 procent mer batterikapacitet per investerad krona jämfört med individuella villaanläggningar.
Resultaten visar den tekniska potentialen under modellens antaganden och ska inte ses som prognoser för faktiska utfall.
Virtuell och fysisk energidelning kan ge liknande nytta för elnätet
En annan fråga som undersökts är vilken betydelse själva formen för energidelning har. Vid fysisk energidelning kan fastigheter exempelvis vara sammankopplade genom ett kompletterande lokalt elnät. Vid virtuell energidelning används i stället det befintliga elnätet och den delade elen hanteras genom mätning och ekonomisk avräkning.
– Vår slutsats var att båda formerna kan ge samma nytta för det överliggande elnätet, förutsatt att samma resurser och styrning används. Detta förvånade oss då vi hade förväntat oss större skillnader i resultaten. De skillnader som energigemenskaper upplever i möten med nätägare handlar alltså mer om tillit och mindre om fysik, säger Johanna Lakso, vd på Power Circle.
Alla energigemenskaper skapar inte nytta för elnätet
– Energigemenskaper genererar inte automatiskt en lokal nytta. Nyttan beror på var energigemenskapen finns, vilka resurser den har tillgång till och hur dessa styrs. I områden där det saknas lokala kapacitetsbegränsningar kan nyttan för nätägaren vara begränsad. Även där det finns ett behov måste flexibiliteten vara tillgänglig vid rätt tidpunkt och med tillräcklig tillförlitlighet för att nätägaren ska kunna använda den i sin planering, säger Johanna Lakso, vd på Power Circle.
Energigemenskaper ska därför ses som ett komplement till andra flexibilitetslösningar, verktyg för samordning och nätutbyggnad, där energidelningen kan leda till ytterligare lokal samverkan och göra kundernas resurser användbara för elsystemet.
Nya incitament kan frigöra nyttorna
För att energigemenskaper ska kunna bidra med faktisk nätnytta behöver det finnas ekonomiska incitament att samordna resurser och minska belastningen när elnätet är ansträngt.
Rapporten lyfter flera förslag på policyutveckling som bör utredas vidare där en viktig poäng är att samtidigt hitta former som säkerställer nyttan. I rapporten diskuteras gemensamma kapacitetstak, kollektiva effektavgifter, certifiering och att sälja flexibiliteten till nätägaren. Därtill diskuteras om investeringsstöd bör kunna omfatta även gemensamma investeringar.
Om rapporten
Projektet har undersökt vilka nyttor energigemenskaper kan bidra med till lokala elnät, vilka tekniska förutsättningar som krävs och hur regelverk och ekonomiska incitament kan utvecklas. Analysen bygger på modellering av sju nätstationer hos Jämtkraft och Öresundskraft samt intervjuer, workshops och dialog med branschaktörer.
Resultaten visar den tekniska potentialen under modellens antaganden och ska inte ses som prognoser för faktiska utfall.
