Liten plastremsa visar DDT:s påverkan på miljö och hälsa
Metoden testades i daggmaskar, där man studerade dödlighet, reproduktion och ansamling av föroreningar. En ny metod kan mäta hur mycket av det förbjudna medlet DDT och dess nedbrytningsprodukter som tas upp av levande organismer i förorenad jord. Resultaten, som presenteras i Environmental Chemistry, kan få betydelse för miljöskydd och markförvaltning.
Den nya metoden är en vidareutveckling av den lilla plastremsan POM (polyoxymetylen) som används för att bestämma markvattenkoncentrationer av organiska miljögifter.
– Den nya tekniken gör det möjligt att skilja mellan det som finns i marken och det som faktiskt kan tas upp av levande organismer, vilket är avgörande för att förstå den verkliga miljö- och hälsorisken, säger Anja Enell, forskare i miljökemi vid Statens geotekniska institut. Hon är en av huvudförfattarna till studien som tagits fram i samarbete med Örebro universitet, SLU och SGU.
DDT och dess nedbrytningsprodukter (DDX) är långlivade och kan tas upp av levande organismer, vilket ger risker för både människor och ekosystem.
Forskarna till studien ville veta hur mycket DDX som är löst i markens porvatten, och därmed kan tas upp av organismer. För att mäta detta använde man POM i en så kallad passiv provtagningsmetod. Tio olika DDX-föreningar undersöktes och fördelningskoefficienterna mellan POM och vatten fastställdes. Koefficienterna visade hur mycket av föroreningen som fastnade i plastremsan jämfört med hur mycket som fanns kvar i vattnet.
Metoden prövades på jord från nio förorenade platser som jämfördes mellan olika laboratorier. För att validera metoden gjordes ekotoxikologiska tester i daggmaskar, där man studerade dödlighet, reproduktion och ansamling.
Resultaten visade att POM-metoden ger tillförlitliga och reproducerbara värden. Men de visade också på analytiska utmaningar, som att justera den analytiska metoden för olika koncentrationsnivåer.
– Med hjälp av POM-tester kan vi få en bättre förståelse för hur DDT tas upp av levande organismer på olika platser, vilket kan ge bättre underlag för riskbedömning och prioritering av åtgärder, säger Anja Enell.
Film: Så görs POM-testet
POM-testet utförs som ett laktest. Det innebär att jord och vatten blandas i en burk med lock som sedan får skaka tills jämvikt uppnåtts mellan jorden och vattnet. I burken finns också plastremsan. Därefter mäts koncentrationen av DDT/DDX i plastremsan, inte i lakvattnet som man brukar. Anledningen är att ämnen som DDT hellre fördelar sig till plast än vatten. Koncentrationen blir därför mycket högre i plasten än i vattnet - därmed blir det lättare att mäta även mycket låga halter av DDT/DDX i markvatten.
Vetenskaplig artikel:
Enell Anja, Casey Stephanie, Au Musse Ayan, Josefsson Sarah, Kikuchi-McIntosh Johannes, Nilén Greta, Wiberg Karin, Dahlberg Anna-Karin, Larsson Maria (2025). Determination of polyoxymethylene (POM) water partition coefficients for DDT and its degradation products, with inter-laboratory comparison of the passive sampling methodology and bioaccumulation in earthworm (Eisenia fetida). Environmental Chemistry 22, EN25011.
Länk: https://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:swedgeo:diva-1118
Kontakt:
Anja Enell, forskare miljökemi vid SGI, tel: 040-35 67 74, anja.enell@sgi.se
About Statens geotekniska institut
Statens geotekniska institut (SGI) är en expertmyndighet. Vi arbetar för ett säkert, effektivt och hållbart byggande och ett hållbart användande av mark och naturresurser. I våra uppgifter ingår att minska riskerna för ras, skred och erosion. Vi arbetar också med att ta fram ny kunskap och nya metoder för att sanera förorenade områden. Dessutom bidrar vi till arbetet med att nå de nationella miljökvalitetsmålen. De miljömål som framför allt berör vår verksamhet är God bebyggd miljö och Giftfri miljö.
Contacts
