Sätt inte barn i fängelse – sätt in rätt insatser

Regeringens förslag att sänka straffmyndighetsåldern till 13 år är inte en lösning på ungdomskriminalitet, det är ett uttryck för att man har gett upp det förebyggande arbetet. I stället för att fråga oss varför ett barn begår brott försöker man nu lösa problemet genom att behandla barn som vuxna. Det är inte bara ett politiskt vägval, utan ett moraliskt och socialt haveri. 

Vi vet vad som fungerar: tidiga, samordnade och långsiktiga insatser i skola, socialtjänst och barn- och ungdomspsykiatri. När ett barn hamnar snett är det inte början på en kriminell identitet utan ett rop på hjälp. Då behöver vi inte hårdare tag, utan fler vuxna som orkar stå kvar. 

Det finns gedigen forskning som visar att förebyggande arbete ger resultat, och vi på MÄN har över 30 års erfarenhet av det. Våldspreventiva program i skolor minskar både hot, mobbning och fysiskt våld. Stöd till föräldrar och förskolepersonal stärker barn i tidig ålder. Trygga fritidsaktiviteter, sociala insatser och mentorer är ofta avgörande faktorer för att barn inte ska dras in i kriminalitet. Allt detta vet vi. Ändå väljer regeringen att fokusera på att införa fängelsestraff för barn. 

Straff löser inte de grundläggande problemen. Att dömas som 13-åring innebär inte en ny chans, det är början på en marginalisering som är svår att bryta. 

Det är lätt att ropa efter hårdare tag. Det är svårare att bygga ett samhälle där alla barn har trygga vuxna omkring sig, där skolan har resurser att se varje elev, och där barn med psykisk ohälsa får hjälp i tid. Men det är det som krävs, och det är det som fungerar. 

Regeringens förslag är ett exempel på symbolpolitik som låter handlingskraftig, men som i praktiken förflyttar ansvaret från samhället till barnet självt. Det är inte rätt väg att gå. Vi behöver mer resurser till det förebyggande arbetet, inte fängelser för barn.