Sluta aktivera barnen - ny föräldrabok av Sandra Dahlén

Den 16 September släpper Leopard förlag boken Frigående barn skriven av Sandra Dahlén, en föräldrabok om det ökade stillasittandet hos barn och vad vi kan göra åt det.

Är vi föräldrar mer oroliga för skrubbsår än för allvarliga sjukdomar?

Det finns nästan inte någonting i ett välfärdsland i fredstid som är så skadligt för barns hälsa som att vara så fysiskt inaktiv. Trots det sitter, ligger eller står små och stora barn mer eller mindre stilla under större delen av sin vakna tid.

Det är med oss föräldrar som barnen rör sig som minst. Vi är den första generationen som håller våra barn inne, vi måste våga släppa ut dem, ge dem möjlighet att klättra, spinga och ta risker!

Boken Frigående barn försöker svara på varför barn är så stillasittande, vad barn egentligen behöver i termer av rörelse och hur vi föräldrar kan tänka och göra annorlunda för att bryta trenden och tillsammans ge våra barn den uppväxt de förtjänar. Vi kan inte fortsätta blunda för hur vi missar att tillgodose barnens grundläggande rätt till god hälsa. Innan det är för sent.

SANDRA DAHLÉN är fackboksförfattare och har sedan 20 år tillbaka arbetat som föreläsare och utbildare. Hon har tidigare skrivit Sex med mera, Hetero och Hallongrottan.

4 frågor till författaren:

Du skriver att det nästan inte finns någonting i fredstid i ett välfärdsland som är så skadligt för barns hälsa som fysisk inaktivitet – hur menar du egentligen då? 

Självklart är övergrepp och våld farligt för barn farligt även i ett välfärdsland men förutom det så tär verkligen fysisk inaktivitet på barns kroppar och skapar allt från stresskänslighet, till sömnproblem, psykisk ohälsa och så börjar de ju få våra vuxna livsstilssjukdomar. 

Rådet är att barn ska röra sig varma, svettiga, minst en timme om dagen. Det är absoluta minimum för att kunna bibehålla god fysisk och psykisk hälsa. Idag kommer inte sex av sju skolbarn upp i detta. Och barnen är som mest stilla när de är med oss föräldrar. 

Vi misslyckas alltså med att ge barnen en ynka svettig timme om dagen. Det här är ett sorgligt kollektivt föräldramisslyckande med att tillgodose barns allra mest grundläggande behov.

Du säger att vi ska sluta aktivera barnen? Vad menar du med det? 

Jag menar att ingen barnpsykolog, barnläkare förordar att vi som föräldrar ska vara barnens fritidspedagoger, eller personliga tränare eller fungera som nöjesfält som erbjuder olika spännande aktiviteter. Experter säger ju tvärtom, att ju mer vi aktiverar barnen, exvis ofta sätter igång och håller igång lek, desto mer passiviserade kan barnen bli. Och ju mer de har inbokat desto mindre tid har de för spontan lek och då kan de vänja sig av vid det och ge upp det 

Barn behöver få vara frigående i sin lek och rörelse. 

Vi föräldrar behöver istället skapa ett liv åt barnen där de får utrymme att aktivera sig själva. Vi kan se till att det finns mycket tid utan skärm, familjemys och inbokade aktiviteter – så pass mycket tid att barns egna påhitt och därmed också rörelse får blomstra – både inomhus och utomhus.

Varför är vi så rädda idag för att släppa ut våra barn? Är rädslan befogad? 

Det finns mycket vi är rädda för – att exempelvis barnen ska skada sig men framförallt är vi ju oroliga för att andra vuxna ska utsätta våra barn för hemskheter. Jag tror inte allt det här alltid är medvetna rädslor, vi har helt enkelt ett föräldraskap idag där vi håller barnen väldigt nära och under ständig uppsikt långt upp i åren - Istället för att rusta barnen för livet. 

Jag tänker på en sån enkel situation som att vi går hem med en sex-åring som vill stanna till och leka på vägen och hur de flesta av oss automatiskt då säger att nej, vi måste hem, jag behöver sätta igång med middagen, istället för att säga: Okej, stanna kvar och lek, jag ser att det finns andra barn här också, jag kommer och hämtar dig om en stund. 

Och det här övervakande av barn är en ny form av föräldraskap i Sverige och det trista är att det ju inte alls är farligare för barn att vara utomhus nu än för 40 år sedan – det är bara något vi har fått för oss. Då får inte barnen all den rörelse de behöver och det är ju farligt på riktigt.

Många barn fastnar framför skärm idag, vad har du för tips för att komma bort från det? 

Ja, många barn hänger mycket vid skärm, precis som många av oss vuxna gör – för det är roligt och socialt. Och allt det positiva behöver vi komma ihåg så att det blir respektfulla samtal, guidningar, regler – om de behövs. 

Och jag säger om regler behövs för skärmforskare är ju eniga om att det behövs individuella sätt att hantera det här i varje familj och med varje barn. Olika mycket skärm är bra för olika barn, beroende också på vad de gör, och en del behöver mycket tydlighet kring skärmtid. 

Vi kan också försöka diskutera med föräldrar till kompisar – hur ska vi förhålla oss till det här tillsammans? Det är väldigt svårt att reglera det här själv. 

Allt detta för att det ska finnas tid för skärm och mycket tid utan skärm. 

Och framförallt är det då viktigt att barnet på riktigt, inte bara som vi säger, verkligen får hitta på annat skoj – som att stöka till och stoja hemma, träffa kompisar spontant utan inbokade play dates och gå ut och hänga. 

Och för att tiden ute ska vara riktigt rolig så behöver barn efter några år få vara ute med varandra utan övervakande vuxna som hela tiden säger akta, och slit inte i kläderna, och klättra inte där, gunga inte så högt – så att det verkligen blir så stojigt som barn behöver för sin träning och att det verkligen är kul att vara ute och leka.

---