Vilda Rosenblad aktuell med bohemisk familjeroman - inspirerad av sin franska uppväxt

— Lilla fröken Grenadin är en produkt av ren viljestyrka. Jag var gravid när jag började och trodde jag skulle vara färdig lagom tills jag fött barn. Det kändes så också när jag låg med min nyfödda plutt och redigerade det allra, allra sista. Men det tog ett år till efter det. Boken är löst baserad på min egen parisiska barndom och uppväxt. När jag väntade mitt yngsta barn drabbades jag av en plågsam nostalgi, jag mindes Paris gator, den franska hiphopen, rostade kastanjer och alla kompisar, pojkvänner och underliga lärare och längtade tillbaka så mycket att jag var på gräsen till depression. Att skriva var det enda som hjälpte, jag fick helt leva i mitt förflutna då. Jag känner mig verkligen privilegierad av att få dela med mig av resultatet, säger Vilda Rosenblad.

Elvira Ljung är tolv, snart tretton, och har flyttat till Paris med sin mamma och styvfar Guillaume efter att hennes pappa har gått bort. Hon ägnar sin fritid åt att spela teater, se på film med sin bästa vän Delphine och läsa Stephen King – böcker som hon köper hos den mystiska bokhandlaren Béatrice. Hon skriver brev till Arnold Schwarzenegger, besöker kyrkan i smyg och drömmer om en framtid som berömd skådespelerska. Ulrika Lundin är Elviras mamma. På nätterna dricker hon och Guillaume vin och pratar om sånt som inte gör ont. De vet båda vad det betyder att sörja sin älskade. Men är han rätt man för henne, fjorton år äldre och tveksam till fler barn? Hennes barnlängtan är drabbande men samtidigt vet hon att hon inte kan flytta runt Elvira hur som helst i tillvaron. Och så är det det där med grannarna.

Lilla fröken Grenadin är en bohemisk och charmig roman om en mor och dotter. Men också om vänskap, familjerelationer, och både bristande och begynnande sexualitet i ett nittiotals-Paris där omvärlden beter sig alltmer osäkert. 

"Och så skärpte hon sig, degkletig om tänderna, och frågade om jag kom ihåg Guillaume, fransmannen som brukade bo på vandrarhemmet i Skåne Tranås, han som gav mig torkade bananskivor och sirop de grenadine. De gillade varann, sa hon, och nu skulle vi flytta till honom. Hon berättade att Frankrike var det land Tintin kom ifrån, och det tog flera år innan jag fattade att det var fel, att man åt grodornas lår där, men också pannkakor med saltiga saker i som skinka och ost och spenat, och att jordgubb hette fraise på franska, samma ord som när man skulle snyta sig på svenska."  — ur boken