Stockholms fattigdom och sekter skildras i gripande historisk roman

Den unga kvinnan Sparven lever i fattigdomens Stockholm i mitten av 1700-talet. När hennes pappa försvinner går hon med i en kristen sekt på Skevik ute på Värmdö, med hopp om att få ett bättre liv. Men Sparven inser snart att det finns faror överallt och undrar vem man egentligen kan lita på. Elisabeth Östnäs är tillbaka med Sparven, en historisk roman som pendlar mellan hopp och förtvivlan.

— Sparven är en gripande historisk roman om djupaste mörker, men också om klaraste ljus. Den är både lätt och svår på samma gång, det lättaste att förstå var Sparven, det svåra var egentligen allt annat, framför allt att förstå en kristen sekt, särskilt om man som jag är ateist. Ett mål, när jag skriver om förr i tiden, är att visa hur brutalt och smutsigt det var. Ofta vill vi glossa över den biten och drömma oss tillbaka. säger Elisabeth Östnäs.

Sparven är uppvuxen med sin far, efter det att modern lämnade dem för många år sedan. Fadern, känd som dödgrävaren vid Johannis kyrka, försvinner plötsligt och Sparven blir helt övergiven. I sin ensamhet börjar hon söka efter både ett nytt sammanhang och sin mor. Och dessutom sanningen om vad som egentligen hänt fadern. Men faror lurar överallt i staden och det är omöjligt att veta vem som går att lita på. Frågan är om sekten ute på Värmdö kan hjälpa Sparven eller om allt bara kommer att bli ännu värre.

Romanen är historisk eftersom den utspelar sig på 1700-talet, men vi får dessutom följa två spår: nutid och dåtid. I dåtidskapitlen lever Sparven med sin far och i nutidskaptilens är han spårlöst försvunnen. En kärna i boken är även fokuset på dåtidens sekter, som på många sätt påminner om hur människor blir behandlade i nutida sekter. I sina historiska romaner poängterar Elisabeth Östnäs att det viktigaste är att spegla nutiden. I Sparven får vi till exempel ta del av de fasta hierarkierna som fanns förr på 1700-talet, att människor var olika mycket värda, på ett sätt vi sällan är idag. Men när vi råkar ut för det så kan det vara destruktivt.

"Jag stänger dörren om vårt hus och för sista gången drar jag till så att det knarrar i karmen och handtaget ryster. Sedan står jag en kort stund med ögonen slutna och bara andas. Jag ska lämna det hem där jag fötts, där jag växt upp, och där far dog. Lämna allt jag känner till, allt som är hemvant. Jag stryker med handen över dörrens trä. Det är gistet och fullt av kvisthål. Som mitt hjärta, tänker jag."
— ur boken

Elisabeth Östnäs är författare och religionshistoriker med, som hon säger själv, en ohemul dragning åt historia. Hon debuterade med skräckromanen Feberflickan och har därefter skrivit bland annat den starka historiska romanen Häxorna och den hyllade ungdomstrilogin Sagan om Turid. Första delen i serien belönades med Slangbellan som bästa ungdomsdebutroman och Elisabeth tilldelades Nils Holgersson-plaketten 2017.

"Sparven är en spännande deckare i historisk miljö … en mycket mörk skildring, men också ett tänkvärt läsäventyr."
BTJ

"Det är omtumlande, grymt och vackert. Trots armod och orättfärdighet är berättelsen besynnerligt stärkande. Att Östnäs researcharbete är så gediget gör också att allt känns äkta och verkligt. Dessutom är det en riktigt spännande historia och Östnäs en fantastisk berättare."
Skånska Dagbladet om Häxorna.

Boken släpps den 4 november 2020.