Mörk tid i Sveriges historia skildras i ny trilogi

Under 1900-talets början var tuberkulos en av de vanligaste dödsorsakerna i Sverige, och det upprättades sanatorier över hela landet. De som insjuknade genomgick ofta brutala behandlingar i en tillvaro präglad av isolering och ensamhet, men också av stark gemenskap. Författaren Pauline Riccius mormor levde under en tid på 1940-talet som läkarhustru på ett sanatorium i norrländska Sandträsk. Hennes upplevelser har inspirerat Pauline Riccius till romanen Tolv andetag till sjön – den första delen i en ny trilogi.

Sandträsk, Norrbotten 1941, en plats lika vacker som isolerad. När Ingrid skickas till ett avlägset sanatorium för tuberkulossjuka rycks hon samtidigt bort från sitt liv, sin kärlek och sin framtid. Men mitt i ändlös skog och sträng kyla växer en oväntad vänskap fram. Till sanatoriet kommer en annan ung kvinna. Doktorinnan Karin, som hoppats att livet som gift ska ge mer frihet och självständighet, har svårt att fylla dagarna med något meningsfullt. Utan en tydlig uppgift på sanatoriet eller ens ett eget hem att sköta, blir Ingrid den ljuspunkt som får henne att känna sig levande. Trots alla varningar om att aldrig komma en patient för nära. Andra världskriget rasar i bakgrunden, men snart kryper det allt närmare.

Tolv andetag till sjön är första delen i Sanatoriesviten som utspelar sig i skuggan av krig, sjukdom och undertryckta drömmar, men det är också en berättelse fylld av livsglädje, uppoffringar och mod. Romanen är inspirerad av författarens mormors upplevelser på sanatoriet i Sandträsk.

– Jag har med den här romanen velat ge röst åt de kvinnor - patienter, sjuksköterskor och läkarhustrur - som vistades på sanatorierna. Ingrid och hennes medpatienter representerar några unga kvinnor som, likt många som drabbades av tuberkulos, kämpar för sina liv och för en dräglig tillvaro, trots att döden hela tiden lurar runt hörnet. Jag ser deras vänskap som en hyllning till människans styrka och förmåga att finna ljus även i de mörkaste stunderna, säger Pauline Riccius.

“Vad gjorde du nere vid sjön?” frågade hon. ”Jag räknade andetagen hela vägen från entrén ned till bryggan. Tolv stycken bara. Tolv, Ingrid. Det klarar du alltid.” … Ingrid såg för sitt inre hur vägen slingrade sig ned mot vattnet och det kändes som om lungorna faktiskt bar henne dit. Hon koncentrerade sig på att andas, och när de kommit till tolv hade Karin tagit med henne ända ut på bryggan … Ingrid ville protestera, men något i Karins blick fick henne att hejda sig. Hon var så övertygande, så levande, att Ingrid lät sig dras med. Tröttheten låg kvar som en sten över bröstet, men bilden av de två på bryggan dröjde sig kvar. Hon såg för sitt inre hur isen sprack upp och gav ifrån sig ett vinande ljud, en sång som bar löfte om att något nytt var på väg. Kanske, tänkte hon. Kanske ändå.

– ur boken.

Pauline Riccius är uppväxt utanför Göteborg men bor sedan många år i Saltsjöbaden. Hon är civilekonom och har även studerat litteraturvetenskap, engelska och franska. Sedan början av 2000-talet har hon haft flera ledande befattningar i bokbranschen. Hon har tidigare skrivit två fristående romaner. Sanatoriesviten är hennes första bokserie.

Tolv andetag till sjön släpps den 14 januari och ges ut av Bazar förlag.