Människorättsjurist bokdebuterar med personlig berättelse om sin farfars roll i förra seklets samepolitk

Under en dramatisk tid i norra Sverige, präglad av tvångsförflyttningar av samer, nomadskolor och rasbiologi, var författaren Johanna Westesons farfar präst i Övertorneå och Karesuando. Boken Min kärlek till detta folk: frälsning och förtryck - farfars tid i Sápmi är en resa i tid och rum, där Johanna Westeson drivs av att få veta vem hennes farfar var, men det är också en djuplodande och personlig undersökning av den svenska kolonialismen, fördomar, kyrkans starka roll i samepolitiken och rasism då och nu.

— Det var inte förrän jag började som jurist på svenska Amnesty och fick i uppdrag att utveckla ett samerättsligt program som jag insåg att min egen farfar faktiskt hade bott och arbetat i Sápmi just när så mycket hände i samepolitiken, under förra seklets början. Ju mer jag fick upp ögonen för de frågor som är viktiga för svenska samer i dag, desto tydligare blev det att jag behövde lära mig om Sveriges samepolitiska historia för att fatta någonting alls. Och eftersom min farfar hade levt just där, just då, blev han min väg till större förståelse, säger Johanna Westeson.

Hjalmar Westeson hade som mission att föra ut Guds ord och att fostra och ta hand om både samer och nybyggare i sin stora församling. Han verkade under samma period som tvångsförflyttningarna startade, nomadskolorna öppnade och rasbiologerna reste runt i Sápmi för att kategorisera befolkningen. Koloniseringen av samiska marker accelererade. I alla dessa processer spelade kyrkan en viktig roll.

Hjalmar själv var ointresserad av politik. Han älskade ”sina” samer som han samtidigt betraktade som barn, med en naturlig och direkt relation till Gud och i behov av fostran. I brev och böcker skrev han lyriskt om sin tid i Karesuando, om sin gärning där och människorna han mötte. Av sina samtida kallades han skämtsamt för ”lapprästen”.

Johanna Westeson vill i Min kärlek till detta folk ta reda på vem farfar Hjalmar var och hur han såg på sig själv, samerna och den tid han levde i. Boken är ett utforskande av ett barnbarns förhållande till en farfar som med ökad kunskap och insikt både växer och krymper inför ens ögon. Men det är också en skildring av den koloniala historiens avtryck i Sápmi i dag. En berättelse om samiskt motstånd då och nu – och om ilska, skuld och försoning. 

“Och sedan då? Visste Hjalmar vad som hände när rasbiologerna, utrustade med mätinstrument och kameror, väl fångat in de lokala samerna, hans församlingsbor? Kände han till att de tillresta mätte längd, bredd och skallar på dem, som vore de boskap som skulle synas och värderas? […] Kanske valde han att blunda. Eller så var han helt på det klara med vad som skedde. I vilket fall, det gjorde ingen skillnad för de människor som drabbades. Hjalmar, deras själasörjare, han som älskade dem så mycket, stod som det verkar helt utan reservationer till buds när rasbiologerna kallade. Han protesterade inte. Han gillade läget.”
– ur boken 

Johanna Westeson är människorättsjurist och arbetar nu med sexualpolitik på RFSU. Tidigare har hon arbetat för Amnesty International och Civil Rights Defenders, bland annat med samiska rättighetsfrågor. Min kärlek till detta folk är hennes debutbok.

Min kärlek till detta folk: frälsning och förtryck - farfars tid i Sápmi ges ut av Ordfront förlag och släpps den 28 augusti.