Generalkonsul Karin Roxman ute med ny bok om Jerusalem - genom svenskarnas ögon

Bokomslag: Sverige i Jerusalem

Många har god kännedom om Jerusalem, men att staden varit av stor betydelse för svenskar är det färre som känner till. Sedan mitten av 1800-talet har det funnits både svenska organisationer på plats och kända svenskar har besökt staden. I Sverige i Jerusalem berättar före detta ambassadören Karin Roxman om deras intryck och vad de gjorde i staden och också om sin egen tid där på 1990-talet - då hon medverkade i Sten Anderssons fredsansträngningar.

– Att vara diplomat i Jerusalem var omvälvande. Den delade staden blev i ständig påminnelse om konflikten mellan araber och judar, mellan Israel och Palestina. Och gör man det enkelt för sig tar man ensidigt en parts parti. Men det finns så många lager som människor ofta glömmer bort, säger Karin Roxman.

Länge är Jerusalem en svårtillgänglig landsortshåla bland bergen, men ändå lockar den svenskar till besök. Fredrika Bremer, Selma Lagerlöf och Sven Hedin är bara några av dem som under strapatser tar sig till den heliga staden och Dalabönderna i Nås som utvandrar dit ger Lagerlöf inspiration till hennes framgångsrika bok.

Sverige i Jerusalem följer stadens utveckling genom svenskarnas ögon. Några av de stora saker som händer under tiden att staden utvecklas är att Svenska Jerusalemsföreningen driver en skola och ett sjukhus, första världskriget rasar och orsakar stor nöd och att den sionistiska invandringen ökar och därmed konflikterna med de arabiska invånarna. Palestina blir ett brittiskt mandat och efter andra världskriget ökar striderna i staden och övergår i ren terror. FN engagerar sig, vilket är anledningen till att Folke Bernadotte får ett medlingsuppdrag och sedan mördas. Sverige i Jerusalem avslutas med att staten Israel utropas år 1948.

“Det är här – i mitten på 1800-talet – som historien får börja. Det var då som de europeiska stormakterna inledde kampen om det politiska och religiösa herraväldet över Jerusalem. De förutsåg det osmanska rikets sammanbrott och ville befästa sin ställning i staden genom att skicka ut diplomater och missionärer. Det var inget som Sverige ägnade sig åt. Vi hade inga intressen varken i staden eller landet. Ytterst få svenskar reste dit eftersom det var en mödosam och en inte helt ofarlig färd. Men våren 1859 vallfärdade Fredrika Bremer och året efter Gustaf Beskow med vännen Gustaf Leijonhufvud. Väl framme i Jerusalem var deras drömmar uppfyllda.”

– ur boken

Karin Roxman är diplomat med flera uppdrag i Mellanöstern bakom sig. Under 1990-talet var hon Sveriges generalkonsul i Jerusalem i fem år och sedan politisk rådgivare till EU:s särskilde sändebud i Mellanöstern. Boken grundas på hennes omfattande kunskaper och arkivstudier.