GAFFA-skribenten bokdebuterar med musiknostalgisk hyllning till tidiga 00-talet

Ieva Kisieliute är både heltidsarbetande jurist och musikälskande rockjournalist. Nu släpper hon generationsromanen Det ingen får veta, sprängfylld av kulturreferenser och inspirerad av hennes första år i Sverige som utbytesstudent från Litauen. Boken är en hyllning till musikscenen i Karlskrona, och en nostalgisk tillbakablick på det Sverige hon möttes av i början av 00-talet.

— Jag tycker att 00-talet är en tid som man borde känna sig mer nostalgisk över. För mig var det en otroligt viktig period, och det var just det där utbytesåret i Sverige som sedan påverkade hela mitt liv genom att jag sökte mig tillbaka till Sverige och juristutbildningen här när jag gått klart gymnasiet i Litauen, säger Ieva Kisieliute.

Hösten 2006. Alexander har precis kommit till Karlskrona med sin gitarr för att plugga. Kvar i Malmö finns både familjelögnen och den perfekta flickvännen som Alexander känner att det är ganska lätt att lämna utan att förstå varför. På universitetet blir han snabbt vän med Linda som bor i ett kollektiv och är olyckligt kär i en kompis där. Linda vill utveckla sitt konstfoto men hennes pappa vill att hon ska ha ett riktigt jobb.

Alexander svarar på en annons från ett lokalt band och får träffa Jack och Kevin som är så udda som två barndomsvänner kan vara men har något bra på gång i bandet Rigmor Mortis. Kevin är den fladdrigt glättige med en helyllefamilj runt sig och erbjuder en trygg hamn för den betydligt mer problematiske Jack som bär med sig ett mörker av skuld som färgar livslust och musik. Men tillsammans spelar de tre magiskt och när den prydlige men musikaliskt stormbegåvade Oscar ansluter har Karlskrona snart fått ett nytt uttryck för svensk ångest.

“Den svarta skinnsoffan i hörnet knarrade till när Alexander satte sig. Lysrören i taket avgav ett kallt, operationssalsliknande ljus. En och annan sladd hängde lös. Väggarnas furupanel pryddes av en smula för högt upphängda affischer. Flera olika med Green Day – det verkade som att de hängt med ett tag och blivit flyttade några gånger, eftersom hörnen fått sig en törn. En svartvit med Nirvana. Såklart. En med Backyard Babies. Var det Dregens autograf i hörnet? Jo, det måste det vara. Och till vänster om ytterdörren, en välbekant logga. Ramones. Nojat i onödan, men så var det oftast med nojor. Tänk att få hänga här varje vecka. Att få spela in egna låtar med de här två tokstollarna. Undra vem av dem som skulle sjunga? Fast vänta nu, visst sökte de fortfarande sångare? Undra vem det skulle bli. En kille? En tjej? Helst inte en tjej, så att Tilde inte skulle bli svartsjuk. För det var ju bara tjejer som hon ansåg vara farliga. Killar gick under radarn. Tänk att ge sig ut på turné. Guppa runt i en buss som luktar hockeysvett och bocka av folkpark efter folkpark – eller snarare nattklubb efter nattklubb, för folkparker tillhörde det förflutna – för att plötsligt bli upptäckta och omskrivna och bli förband åt såna som Kent. Eller ännu bättre, att få Kent som förband. Nej, nu for tankarna iväg allt för långt. Bäst att inte ta ut segern i förskott.”

— ur boken

Ieva Kisieliute är jurist, men också musikskribent på tidningen GAFFA. Det ingen får veta är hennes debutbok.

Det ingen får veta ges ut av Whip Media och släpps den 15 maj.