Den ensamme antihjältens kamp för tillhörighet beskrivs i ny bok

Flyktingen Aziza blir tidigt i livet övergiven av sin pappa och får klara sig själv. Hon skriver uppskattade dikter, som kommer att påverka henne allt mer. Ruin är Nasim Barghashis debutbok och den skildrar en hård och tuff verklighet i ett Sverige som få känner till. 

— Bokens stämning för mig är det paradigmskifte som mänskligheten står inför. En slags postmänsklig era med enorma utmaningar som väntar, där vi alla plötsligt blivit flyktingar. Vi dör inte längre som individer utan som ett kollektiv. Bokens antihjälte gestaltar detta med sin övergivenhet och mellanförskap. Hon är helt enkelt ett kommatecken mellan två meningar. Som kanske oss alla, med eller utan munskydd, säger Nasim Barghashi.

Ruin handlar om antihjälten Aziza, hon jobbar på en myndighet nära Sveavägen i Stockholm. När hon inte gör det lever hon ett enkelt liv där hon gör det som kommer henne för, som skriva, onanera, röka på och dricka vodka. När Aziza var liten flydde hon med sin teaterspelande pappa från Mogadishu i Somalia, men efter en tid i Sverige övergav hennes pappa henne. Under berättelsens gång minns Aziza barndomen, flykten och mormor. Samtidigt växer en skuld inom henne fram gentemot hennes mamma, som dog strax efter förlossningen. Medan världen utanför håller på att rasa samman och naturen blivit smärta, slutar Aziza att gå till jobbet. Istället skriver hon intensivt på sin text och träffar udda typer på lokala barer, som kommer att prägla hennes liv och tankar allt mer.

Ruin är en kortroman och sorgehymn om exilens, mellanförskapet och skrivandets resa – och galenskap. Trots dubbla kulturer beskrivs det hur flyktingar inte känner sig hemma någonstans, inte vågar ta för sig och istället känner en stor rotlöshet. En rotlöshet som gör att man inte känner någon tillhörighet, går emot normer och förväntningar. För att istället försöka finna meningen och lyckan med livet, trots att all säkerhet försvinner.

"Det var bättre att raka av allting. Raka bort alla roller och förväntningar. Men varje gång hon drog rakbladet över huvudet påmindes hon om mormors grå hår, som hon älskade att dra fingrarna igenom. Till slut handlade det inte längre om roller, utan om en idé om att skrapa rent. Aziza reducerade bort sitt hår, sina vänner, politiska program och sina karriärambitioner på kontoret med vita höj- och sänkbara bord. För det betalade hon ett pris – ensamhet. Samtidigt var det förutsättningen för att skriva. Hon drog handen över det nyrakade huvudet och tänkte att det var en gåva, att ensamheten var en gåva."

— ur boken

Nasim Barghashi föddes 1979 i Iran, Teheran mitt under den iranska revolutionen. Vid fem års ålder flydde hans och hans familj till Stockholm. Båda föräldrarna var skådespelare och i kulisserna bakom scenen under turnéerna i Sverige och Europa växte Nasims eget intresse för teatern fram. Han började tidigt att skriva drama, prosa och lyrik på svenska. Våren 2017 dramatikerdebuterade han med pjäsen Sprickor i ljuset på Kulturhuset i Stockholm.

Boken släpps den 1 mars 2021.