2019-07-24 06:00Pressmeddelanden

Bygdegårdarna är ovärderliga vid samhällskriser

Broddbo bygdegård fungerade som ledningsplats vid släckningarbetet av bränderna i Sala sommaren 2018. Foto: Anders WeissBroddbo bygdegård fungerade som ledningsplats vid släckningarbetet av bränderna i Sala sommaren 2018. Foto: Anders Weiss

Ett pågående forskningsprojekt vid Mittuniversitetet uppmärksammar bygdegårdar som en viktig tillgång i Sveriges krisberedskap. Bygdegårdarnas Riksförbund har nu beslutat att stärka och synliggöra bygdegårdarnas roll som resurs vid katastrofer och olyckor.

Listan på bygdegårdar som har använts vid olika större eller mindre katastrofer kan göras lång. När stormen Gudrun i januari 2005 på en enda natt slog omkull lika mycket skog som en normalsvensk årsavverkning och elnäten var förstörda, startade Kalvsviks bygdegårdsförening i Växjö kommun sitt dieseldrivna kraftverk. Under två veckors tid kunde människorna i alla strömlösa hushåll komma till bygdegården, laga sin mat, duscha, få värme och gemenskap. Motsvarande initiativ tog bygdegårdsföreningen kring Lännagården i Norrtälje kommun när stormen Alfrida hade dragit fram i januari 2019. Alla behövande välkomnades att duscha, laga mat, hämta vatten och ladda batterier. I Västmanland 2014 öppnades Hedåkers bygdegård upp som samlingplats för de drabbade och ett möte hölls när en stor skogsbrand härjade området

Fyra år senare, sommaren 2018, brann det i skogar på många olika platser i Sverige. Flera bygdegårdar blev centraler för räddningspersonal, samordning av insatser och inte minst matservering för kämpande brandmän och frivilliga.

I Sala kommun fungerade Broddbo bygdegård som stabscenter när flera anlagda bränder härjade i området. Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson besökte bygdegården på nationaldagen för att träffa räddningstjänsten och andra i området.

Vid Burberget i Timrå kommun började det brinna den 19 juli. Den närliggande bygdegården i Ljustorp höll koll på vilka som var ute och släckte samt ordnade med mat till de som arbetade med släckningsarbetet som pågick i tio dagar.

– Det började med att kanslisten i bygdegården ringde mig och sa att det brinner i Ljustorp, inte så långt från bygdegården. Blixten hade slagit ned. Det kändes självklart att öppna upp bygdegården så att folk kunde träffas – bygdegården var den naturliga samlingsplatsen, säger Tina Tjärnberg Forslund som är aktiv i Ljustorps bygdegårdsförening.

Den särskilt utbildade skogsbrandmannen Olle Olofsson som arbetade med släckningsarbetet av skogsbränderna i Härjedalen sa då till P4 Jämtland:

– Alla bidrar med det de kan, bygdegårdar som bakar kakor och hjälper till, otroligt varmt för hjärtat, de är mina hjältar.

Frivilliga insatser

De frivilliga insatserna sker ofta i stunden när katastrofen är ett faktum, den proaktiva organiseringen finns knappt:

− Både forskning och erfarenhet från olika kriser visar att organiserade frivilliga blir lättare att samverka med. Men vi vet också att frivilligheten i samband med större kriser framförallt är händelsedriven. De snabbaste och viktigaste insatserna kommer många gånger från lokalbefolkningen som öppnar upp bygdegårdar, lagar mat åt brandmän eller hjälper grannar att evakuera. Är det också en form av frivillighet som behöver organiseras och hur ska i så fall det ske? säger Linda Kvarnlöf, lektor i sociologi vid Risk- och krisforskningscentret, RCR, Mittuniversitetet.

Även vid mindre insatser som sökande efter försvunna personer är bygdegårdar viktiga. Bygdegårdar har vid flera tillfället fungerat som utgångspunkter för Missing Peoples sökinsatser på olika platser i landet. Tore Eriksson, ordförande i Eskilsäters bygdegård i Säffle kommun, blev kontaktad av Missing People och öppnade självklart upp bygdegården för dem:

– Det var mycket folk från bygden som engagerade sig och Missing People gjorde verkligen en bra insats; de skötte det hela perfekt.

Kommuner uppmärksammas

”Sommarens skogsbränder visar tydligt på vikten av frivilliga aktörer inom svensk krisberedskap – men också att det i stor utsträckning saknas strukturer för hur samarbete kan etableras och hur samverkan och ledning ska se ut vid allvarliga händelser.” (Skogsbränderna sommaren 2018 – SOU 2019:7)

Nu har Bygdegårdarnas Riksförbund beslutat att skriva till samtliga kommuner och berätta om hur bygdegårdar kan bidra på olika sätt vid samhälleliga kriser och uppmana kommunerna att ta kontakt med ”sina” bygdegårdar för att jobba vidare med frågan.

– Vi vill medvetandegöra kommunerna om vilken viktig roll bygdegårdarna spelar och kan spela vid kriser så att de kan ta med dem som en resurs vid krisberedskapsplanering och skapa strukturer för samarbete, säger Per Lodenius, förbundsordförande, Bygdegårdarnas Riksförbund.

Om forskningprojektet:
www.miun.se/Forskning/forskningscentra/rcr/RCR---Forskning/Pagaende-projekt/projekt/att-slacka-brander-en-multiple-streams-analys/


Om Bygdegårdarnas Riksförbund

Bygdegårdarnas Riksförbund organiserar föreningsdrivna allmänna samlingslokaler. Bygdegårdar är öppna att hyra för alla som delar föreningens demokratiska värderingar. Vid årsskiftet 2019 var 1433 bygdegårdar, bystugor eller liknade lokaler anslutna till riksförbundet.

Kontakt

Per Lodenius
Förbundsordförande, Bygdegårdarnas Riksförbund
Per Lodenius
Kommunikatör, Bygdegårdarnas Riksförbund
Jenny Dahlerus
Karin Fälldin
Förbundschef, Bygdegårdarnas Riksförbund
Karin Fälldin