Sara och Talar hemma igen efter jordbävning och pandemi

Vi lever i en föränderlig värld.

Inte mycket blir som man tänkt sig.

Fråga bara Sara Malmström och Talar Kirkor, elitspelare i Göteborgs Beachvolley Club.

 

När Sara och Talar i slutet av februari reste iväg till en ö i Stilla Havet för att spela World Tour i beachvolley var den nuvarande stormen kring coronaviruset inte mycket mer är en lätt bris. Världen hade läget under kontroll och siktet var inställt på det de ägnar så mycket av sin tid åt – beachvolley.

 

En månad senare är de hemma i förtid. De ser tillbaka på en resa om började i dur och slutade i moll. Knappast hade de räknat med att vara med om en jordbävning, en pandemi och så det kanske minsta problemet – en inställd World Tour.

 

– Där vi var i Malaysia pratade nästan ingen om viruset, men på slutet fick jag panik och ville bara hem till min familj när jag såg hur det eskalerade här, berättar Talar.

 

Resan började på bästa sätt. De var en vecka tidigare till World Tour 1-star i ett land som Talar inte hade hört talas om - Guam. Och för alla oss andra som heller inte har örnkoll: Guam är örike i Stilla Havet, rakt österut från Filippinerna.

 

– Det kände som världens ände, som att vi åkte så långt bort det bara gick att komma, säger Sara.

 

Sara och Talar var första utländska laget på plats och behandlades som storstjärnor. De var med i Radio Guam och blev snabbt vänner med spelarna och deras familjer.

 

I tävlingen vann de en match, mot ett lokalt lag från värdlandet, men det räckte ändå till en 9:e plats.

 

Det mest dramatiska hände annars klockan fyra på natten när de vaknade av en jordbävning som visade dig mäta 4,6 på richterskalan.

 

– För Sara skakade det, men som jag upplevde det var det som att byggnaden lutade kraftigt och sedan ställde sig tillbaka. Och sedan tänkte jag att nu kommer tsunamin snart, berättar Talar och syftar på strandhotellet de både på.

 

Tsunamin kom inte, men kanske i två andra former – en synnerligen positiv och en mer skrämmande.

 

Nästa anhalt på resan var nämligen World Tour 1-star-tävlingen i Langkawi, Malaysia. Det blev förlust i den enda kvalmatchen, 1-2 mot Finland, men den svenska lagandan – det var ändå ett gäng svenskar på plats varav de flesta GBC:are – byggdes upp match för match när de i den stekande hettan följde Alexander Annerstedts och Martin Johanssons hela åtta matcher.

 

Det slutade med en historisk svensk finalplats och 2:a-plats.

 

– Vi skolade om oss till hejarklack och fick heja på killarna. Det var mäktigt. GBC-familjen blir starkare av sådant här. Det blev en grym stämning bland oss svenskar, säger Talar.

 

Men parallellt tornade den kris vi nu känner upp sig här på hemmaplan. Och likt oss här hemma hade även Sara och Talar helt olika sätt att hantera det. Sara var den coola och ville stanna kvar och träna och hålla sig undan dramatiken i Europa. Talar ville bara hem.

 

– Jag fick panik när jag såg att flygplatser började stänga. Jag uppdaterade mig på coronanyheterna var femte minut. Jag kunde inte släppa det.  Jag ville hem till min familj när jag såg hur det eskalerade hemma, säger Talar.

 

Nu är ändå både Sara och Talar glada att de är hemma, även om de – som vi alla – går en oviss framtid till mötes.

 

– Det är blandade känslor att vara hemma. Jag har inget jobb och ingen lägenhet. Jag bor hos min mamma eftersom jag hyr ut. Hela min vårplan är omkullkastad. Efter den här förkortade resan skulle jag vara i Spanien i en månad. Men det är som det är. Det känns inte som man kan planera för så mycket ändå, säger Sara.

 

Hittills har ändå Beach Center hållit öppet och både Sara och Talar tränar på i vanlig ordning.

 

– Talar gav mig en dag att bestämma mig om jag skulle följa med hem. Nu är jag glad att jag gjorde det. Det är nog jobbigt för alla som är iväg, avslutar Sara.

 

 

 

 

---

---