Dags att komma ikapp allmänhetens förväntningar

När man som jag verkat inom läkemedelsområdet ett tag vet man att vissa förändringar tar (för) lång tid att implementera. I det dagliga omger vi oss med kollegor och organisationer som vet att det är så och vi i branschen är så vana vid det att vi förväntar oss att allmänheten också vet det. Så är det inte.

Ett exempel är detta med journaler och nationell läkemedelslista. En nära familjemedlem tvingades nyligen uppsöka vård i ett annat landsting. När hen fick höra att det inte finns en inbyggd automatik som gör att information om behandlingar och läkemedelsförskrivningar som påbörjats i ett landsting finns tillgänglig i alla landsting och på alla apotek blev personen i fråga mäkta förvånad.

Att vi i Sverige har personnummer som fungerar närapå överallt i samhället och att information samlas inom andra områden gör att allmänheten tar det för självklart att det gäller även inom vården.

Ett annat exempel är patienters skydd vid eventuella läkemedelsskador. I Sverige finns en läkemedelsförsäkring som gäller för de flesta läkemedel (cirka 99 procent) som säljs i Sverige och förskrivs inom svensk sjukvård. Den försäkring som finns är dock frivillig och för att omfattas av denna krävs att läkemedelsföretaget är delägare i LFF Service AB. Detta leder till att det förskrivs läkemedel som inte omfattas av försäkringen, vilket medför risker för patienter. Dessutom är informationen om detta till patienter olika i olika delar av landet. Vem har överblicken om hur förskrivare får denna information i sina förskrivarstöd? Ger man denna information på alla apotek? Om svar finns på dessa frågor, hur sprids dessa goda exempel?

Ytterligare en aspekt kopplat till detta är när man köper läkemedel på internet. Allt fler gör sina läkemedelsköp över internet och som kund tänker man kanske mer på pris än vad som kan hända om något går fel. För att läkemedelsförsäkringen ska gälla vid internethandel krävs att företaget bakom sajten innehar tillstånd att bedriva detaljhandel med läkemedel och har anmält detta till Läkemedelsverket.

Problematiken kring läkemedelsförsäkringen utreddes grundligt i ett delbetänkande av läkemedels-och apoteksutredningen år 2013 där utredaren fick i uppdrag att lämna förslag till förbättrat skydd för den enskilde och där förslagen inte fick innebära att läkemedelsförsäkringen urholkas eller komma i konflikt med EU-rätten. Konkreta förslag togs fram till hur skyddet kan förbättras, men inget har hänt på området. Dags att ta tag i detta.

Minimikravet borde vara att den enskilde i förekommande fall blir informerad och kan göra ett aktivt val och kan få ett utbyte till en produkt som omfattas av läkemedelsförsäkringen utan kostnad. Det är med viss förvåning man kan konstatera att när vi talar så mycket om patientcentrerad vård och en högre grad av delaktighet och individuellt ansvarstagande, har en så pass viktig fråga hamnat i skymundan.

Inom läkemedelsområdet verkar det finnas ett stort glapp mellan allmänhetens förväntningar och verkligheten. En nationell läkemedelslista är på väg och är ett steg i rätt riktning, men kommer att vara i bruk tidigast år 2019, och då kommer vi att ha ett system som en stor del av allmänheten redan tror finns. Liknande fenomen är det kring skyddet mot läkemedelsskador där allmänheten ser det som självklart att det är en säkerhet som är lika för alla och inbyggt i systemet.

Det börjar med andra ord bli dags att ”komma i kapp” allmänhetens förväntningar och krav inom båda dessa områden. Det kan ju knappast anses orimligt.

Denna text var  publicerad som gästblogg i Läkemedelsvärlden.se den 23 februari 2017