Deckarförfattaren släpper självbiografi - om sitt liv med ADHD

På ytan ser det ut som om Mikael Ressem inte kan ha ADHD. Han är framgångsrik deckarförfattare, har en chefsposition inom sjukvården i Gävle och en ordnad tillvaro med fru och två barn. Men i boken På högvarv - Att leva med ADHD berättar han sin berättelse i hopp om att spräcka fördomar och få fler att förstå.

— Den här boken kommer inte att vara en vetenskaplig analys av ADHD. Inte heller kommer den att handla om teorierna som ligger till grund för hur man behandlar personer med ADHD eller någon av de andra närliggande diagnoserna. Det finns det redan en rad böcker om, skrivna av personer som är betydligt mer pålästa än vad jag är. Det här är istället en bok om hur en grabb från en stadsdel utanför Gävle växte upp, en grabb som under rätt besvärliga förhållanden ändå lyckades ta sig vidare och bli den jag är idag, säger Mikael Ressem.

Mikael är född och uppvuxen i Gävle där han fortfarande är bosatt. 2014 debuterade han med boken Levande död som handlar om ambulanssjuksköterskan Erik Sandström, och Mikael har använt sig av egna erfarenheter som ambulanssjuksköterska i boken.

Efter att tidigare uteslutande ha skrivit deckare kommer han nu ut med boken På högvarv: - Att leva med ADHD. Boken är självbiografisk och handlar till stor del om hans egen kamp med ADHD, en diagnos som han fick först våren 2015. Den handlar också mycket om hur det är att leva som anhörig till någon med ADHD.

“Det som hade rullats upp den senaste timmen inne hos psykologen var så långt ifrån superkrafter man kan komma. Det var bara en enda lång beskrivning av en dysfunktionell människa som balanserade på slak lina. Svaret på frågan om hur jag hade kunnat klara mig så länge som jag hade gjort rådde det inga tvivel kring längre. Det var hon som satt bredvid mig som hade styrt mig åt rätt håll, hon som alltid fanns där bredvid mig. På något konstigt sätt så hade jag inte sett det tidigare, inte fattat att det var hennes omtänksamma händer som hade lett mig framåt, att det var hon, som alltid kändes som en självklar person i mitt liv, som fick mig att fortsätta andas.”
— ur boken